Till Blåhammaren

Vi har underbara dagar Hasse och jag. Kort visit i fjällvärlden men som gav total bortkoppling från och jobb och vardagen. Det är något speciellt att bära det man behöver på ryggen, äta när man vill och bli lite skitig.

Få slå läger och laga middagen på Triangiaköket avsluta med en kopp kokkaffe. Göra kvällsbestyren med fjällen som fond. Somna till ljudet av fåglar och mygg för att sedan vakna i ett lite råkallt tält, känna sig utvilad trots tunt liggunderlag. Koka havregrynsgröt och äta det utanför tältet. Borsta tänderna i en kall fjällbäck. Det är en ynnest som Hasse sa, man känner sig liten i allt det stora, så nära naturen.

Vi har både sett ljunpipare, fjälllabb och lämmel på mycket nära håll. Just lämlar sprang det omvartannat, en skrek så både denne och jag hoppade högt! Till och med en kungsörn har vi fått sett!

Vi valde att gå en kortare tur i lördags, till Ulvåtjärn för gå upp till Blåhammaren i går. Lunchen med norska fjällen som utsikt bakom en klippa i skydd av vinden, det var nog den bästa lunchen på mycket länge. En stunds vila för att sedan gå ned mot Storulvån igen. Sista natten i tältet valde vi nästan nere vid fjällstationen. Kunde sedan gå ned till bilen i morse och åka på jobbet direkt.

fjällunch!

Jag har verkligen kopplat av, inte ägnat en tanke åt jobbet, bara varit här och nu, tillsammans med den mest underbara människa som finns! Hade dock även velat dela helgen med Cecilia, men fler turer blir det och då får hon följa med.

I fjällen funkar det även med linnekajav och byxor, damen i fråga var tjusig värre!

En vecka i Abisko planerades under vandringen, jag har två veckor till hösten, så vi tar vårt pick och pack och åker norröver. Drömmen om att få se kebne kanske blir sann!