Tordagströskel och plankan

Det är tävling på söndag. Jag har inte mycket att komma med vad gäller bra cykelform. Inte speciellt oväntat. Lite cykelspecifik träning och två dagar liggandes ynklig i soffan bygger inga krutben. Men jag deppar inte i hop för det. Jag är glad att jag blev pigg så snabbt och tröttheten försvann på eftermiddagen. Och om inget oförutsett händer så får jag testa en ny bana i Sundsvall. En förhoppningsvis rolig final på min brokiga tävlingssommar.

Så efter middagen dammade jag av en gammal tröskelfavorit jag körde i våras efter tips i ett nummer av Bicykling. Några tuffa intervaller var inte att tänka på. Lite dumt att gå all-in.
Passet en stege i form av 4-8-12-8-4 minuter med 2 minuter vila mellan varje tröskelblock. Ett helt ok sätt att nöta på, det hinner inte bli psykiskt jobbigt och tiden går riktigt fort. Jag lovar!


I mars körde jag trösklarna på 220 watt och med en kadens på 93-95. I dag körde jag på samma watt men kadensen hamnade på 90, ökade jag drog pulsen i väg lite för mycket.  Var noga med att lyssna på kroppen och tanken var att slå av om jag kände att det inte funkade. Men det kändes fint i dag. 65 minuter bra träning-för psyket mest.

Så var det här med plankan ja. Jag och Hasse har varit flitiga. Plankat slaviskt efter schemat och peppat varandra. Första tiden kändes det som en barnlek. Inga problem. Nu är det vidrigt. Gårdagens hemskt dåliga bild osar ångest.

Två dagar med planka i 3,5 minut och jag  verkligen hatar den. På riktigt. 5 minuter kommer att kännas som rena tortyren. Jag vet inte om jag kommer att fixa det. Hur går det för er??