Tack för i år vintern

Tänk ändå att jag kunde åka så mycket skidor som jag gjort den här vintern. Tänk att jag trots allt fick mina långturer på skejtskidorna och känna den tillfredsställelsen att komma hem till stugan och vara trött i kroppen och fräsch i huvudet efter många timmar ute. Det som i höstas inte alls kändes självklart. Så tack vintern för alla skidturer. De i skidspåren runt stugan, de på fjället och den där gången i Lofsdalen som jag kommer att minnas länge. När jag varit stark och kunnat dra länge, gått hårt i backarna och liksom bara stampat för att få åka fort. För alla de där gångerna när jag inte riktigt orkat och försökt och lyckats vända negativa tankar till positiva. För skidsäsongen i år har nästan enbart varit rolig. Jag tror att det helt enkelt beror på att jag inte alls haft något att sikta emot som satt press på mig själv.

Tack vintern för de få men fina vinteräventyr jag tog mig ut på. Som den där gråa men fina eftermiddagen vid Ristafallet när vintern ännu var ung i december. När vi fikade lussebulle och kaffe kokt på gasköket och hela vintern låg framför oss. Eller den där kalla novemberdagen på Katrinatoppen när vi gick med snöskor för att fota det sköra dagsljuset. Eller när vi fotade solnedgången över Storhogna med den där kalla vinden som följt oss hela vintern.

Tack för de tidiga morgonturerna på fatbike när det fortfarande var blått gryningsljus på fjället. Tack för de där turerna framåt vårvintern när skoterlederna bar och solen som oftast var framme. Tack också för fjällvädret på cykelturerna. Som den mörka himlen mot den ljusa snön. Som sedan försvann och blev sol. För jag har cyklat den här vintern igen. Men mindre fatbike än vanligt. Helt enkelt för att jag tröttnade på vinternrundan i stan. Tröttnade på att åka samma stigar gång på gång. I stället har jag cyklat skoterled när jag känt för det, gjort distanspass på väg och på sjön och cyklat en del inomhus och kanske allra bäst ändå cyklat grusväg i Småland en januarihelg. Jag behöver variation, av ute och inne och av stig och väg. Därför längtar jag lite extra just nu efter fler stigalternativ än Andersön.

Tack för den här gången vintern. Den som inte blev som andra vintrar och tog slut fortare än jag tänkt. Visst kanske det går att köra ett sista skidpass till helgen i stugan men jag låter nog det vara. Säger att jag är klar med den här säsongen nu även om jag inte som andra år åkt och sagt hejdå till spåren och fjällen den där sista aprilhelgen innan vi låter stugan bero framåt slutet av maj. Men av rådande läge just nu så blev det inte riktigt som vi tänkt. 2020 som skulle bjuda på så mycket roligt har fått en jobbig och annorlunda start. Men det kommer fler vintrar och förhoppningsvis en fjällsommar. Jag sparar alla fina minnen och kommer med all säkerhet börja längta vinter, kyla och skidåkning någon gång i september igen.