Underbara vårvinter, underbara skoterspår och fjäll

Vi har haft en sådan där dag igen. En sådan där dag när det är svårt att inte känna sig hög på livet. En sådan där dag när man inte vill gå in utan bara stanna tiden för en stund.

Vi fick besök av våra vänner Erika och Claes. Sist de var här åkte vi klassikt på Katrina. Då låg vårvintern långt fram i tiden. Nu är den här.  Lagom tills den sista av sportlovsveckorna. Vår femte årstid som är en ynnest att få uppleva och vara ute i. Nu när solen värmer så pass att det blir svettigt av den anledningen mer än att man tar i. Nätterna är kalla och dagsmejan inte tar så mycket på snön. Dagarna är långa och ljusa. Det är lätt att tycka om fjällen i mars och april.

Vi hade bestämt oss för att ta en mycket lugn tur i dag. Få så mycket sol som möjligt utan att stressa. Jag vaknade lite hängig igen och med den där tungheten i lungorna som jag har haft lite för länge nu. Claes var lite osäker hur mycket han skulle orka och Hasse har precis blivit frisk efter en lättare förkylning. Det var Erika som var på topp av oss tre.

Vi fick äran att visa upp det finaste spåret vi har här den här tiden. Högfjällspåret som gör vem som helt salig. Ett spår som Erika så gärna ville åka. Bara ett par hundra meter från att det viker av från vinterleden till Samevistet blir det alldeles tyst och folktomt. Långt i från det lemmeltåg som går till Samevistet. Långt i från vesslans brummade och skotrarnas bensinlukt. Där är Storhogna fjäll allra vackrast vintertid. Det är är som Erika sa att det är förståeligt att vi inte vill vara i stan på helgerna.

Eftersom högfjällspåret bara är runt 9 km och vi inte hade en tanke på att bara vara ute en timme bestämde Hasse och jag oss för att visa hur fint det är att skejta skoterspår bort mot Jors-Karivallen. Fikat skulle vi ta på Samevistet sedan.

Vi plogade oss ned för den guppiga skoterleden mot Fallmoran som mer liknande en pumptrack och skejtade sedan längs med den platta och riktigt breda leden. Med Skuvfjället och Oxsjövålen i fonden. Stannade flera gånger för att fota och bara titta oss omkring. Låta långa rader av skotrar passera och sedan med tungan rätt i mun fortsätta. Skoterspårsskejt är en balansakt men riktigt roligt!

Vi vände strax före Jors-Karivallen när magarna började kurra av hunger. Tog oss uppför den branta backen mot Fallmoran. Fäbodvallen som kan vara det vackraste som finns oavsett årstid.

Köade en stund på Samevistet och insåg att det skulle lika lång tid att få en våffla som det skulle ta för oss att skejta tillbaka till Storhogna och fika på Solsidan. Det visade sig vara ett bra val när vi fick pastabuffé i sista minuten och kunde hänga i soffhörnan tills de stängde fiket.

En sån dag som sagt. Underbara vårvinter, skoterspår och fjäll. En dag att spara på. Nästa helg väntar ännu mer skoterspår med Erika och Claes. Kolbulle, cykel och förhoppningsvis lite sol!