Undrar om vi skrämde bort dom?

Först och främst, det var 27 minusgrader i morse när sambon åkte på jobbet. I fjol var det vår och varmt, den 9 april tog vi vår första cykeltur. I år blir det nog senare.

Åter till rubriken så var det RPM i dag. Fyra stycken var vi. Två tjejer och jag och en annan instruktör, sambon på scen. Bredvid mig satt den andra instruktörern och hon körde järnet idag, vilket peppade mig att köra hårdare, än henne, prova i allfall. När någon börjar hojta och låta gör jag det med, av ren reflex, (bara på RPM-passen dock) Vi skrek och kämpade och svarade sambon, peppade varandra och de andra två tjejerna tittade lite förundrat på oss. Undrar om de kommer tillbaka eller blev de skrämda av den cirkusen som uppstod? När jag kom till omklädningsrummet fnissade de lite. Men samtidigt så blir det ju lite fart och fläkt av engagerade deltagare och uppmuntrar instruktörern så hänger man ju på. Fast å andra sidan behöver man ju inte överdriva, undrar om det blev för mycket i dag?

Slut blev jag återigen, flämtade på väg till omklädningsrummet i vanlig ordning. Tänk vad man kan pressa sin kropp, mycket sitter i psyket onekligen. Sådana här pass ska jag ta med mig i minnet när psyket sviker i backarna i sommar!