Utflykt till Gräftåvallen

Jag är ju ensam hemma. Inget barn och ingen sambo. Hasse är åter i Rättvik för att stötta och hjälpa sina föräldrar. Jag är hemma, men tankarna är där.
Ensam, då blir det lätt mycket tid över. Vad gör man en lördag då? Jo gör en dagsutflykt till Gräftåvallen för lite träning. Tanken var från början att åka till Järpen men blidväder har övergått till kall vinter. Varmast skulle det bli åt Bydalshållet. 16 minus hanterbart. (bildbomb i inlägget idag, bara så ni vet!).

För att spara lite mil går det att ta vägen över Norderön. Fiffigt värre med både isväg och färja. Jag är en rädd liten varelse framförallt när jag ska göra något för första gången och ensam. Ni kan ju tänka er vilken pank jag hade över ALLA  sprickor i isen över Isöleden. 30km/h kan kännas oerhört långsamt när man bara vill ha fast mark under bilen.

Om jag hade lärt mig att läsa turlistan rätt hade jag inte behövt vänta på färjan i en halvtimme i 20 minus. Och är isväg läskigt är det inget mot att åka färja i en i isig ränna. Fast i fällan så att säga.

Nåväl helskinnad kunde jag till slut parkera vid spårcentralen i Gräftåvallen och ge mig av. Valde att åka två varv i det längsta spåret.

Frostig var ordet i dag. Tog skidglasögonen för att skydda ögonen mot kylan men det fungerade inte vidare bra i hop med min airtrim. Imma som frös till is.

Blev en underbart vacker tur i fjällmiljö. Kärva spår, det får man ta när det är kallt men vad gör det på en distansrunda? Kroppen var trött i dag, redan från början. Det blev en kamp den sista halvmilen. Jag orkade inte trycka med benen och överkroppen var trött efter sista tidens stakande. Tankarna började snurra, tänk om jag faller i hop? Då fryser jag i hjäl och ingen människa vet vart jag är. Galet.

Mina nya skidor kräver lite mer av mig vad gäller teknik. De är inte ”lätta” att trycka ned i diagonalen. De gamla är snälla på det sättet oavsett hur trött jag är. Värdefull insikt idag, för trött kommer jag att vara i slutet av Öppet spår och därför får jag INTE slarva med tekniken när kroppen börjar bli seg.

Men jag är riktigt nöjd med mina nya lagg, helt annan åkkänsla och lätta att hantera utför och i skarpa svängar. Skrapade i hop nästan 29 km i dag, inte i något hejdundrande tempo men det var inte heller tanken. Kunde sen åka hemöver i skymmningen och njuta av den makalöst vackra vy man får på väg ned mot Hallen. Sammantaget en härlig dag utomhus, när naturen visar sig från sin bästa sida!