Vad jag är bra på+ plankstatus del2
Öijer gör det igen, sätter i gång en kedja av fem saker. Denna gång fem saker man är bra på. Återigen ett härlig initiativ.
Det är lite svårare att lista upp vad jag är bra på jämfört med vad som gör mig glad. Det kanske är den där spärren man har inför att lyfta upp sig själv. Inte skryta i landet lagom. Tänk om någon säger att nepp, där har du fel Helena. Fast å andra sidan händer det ju inte. Jag är ju bra på en hel del.
Så här är dom:
- Jag är bra på att ta hand om min familj, att vara mamma och säga hur mycket jag tycker om dem.
- Jag är riktigt bra i mitt jobb, i mötet med människor.
- En jäkel på att baka bröd.
- Bra på att cykla långt och länge.
- Riktigt bra att pussla med tiden, att vara effektiv allstå!
Ja just det ja, plankan, den är jag cokså bra på. I går kunde jag inte låta bli att prova trots att kroppen kändes mer som ett asplöv än en stark dito. Första försöket slutade på strax över 2.30. Jag vek ned mig, dålig pepplåt i öronen (för just planka). Funderade en timme eller så och slängde sedan ned mig på golvet igen, med Muse och deras låt uprising. Den som jag vet extakt varje sekund av. Bet i hop tänkte positiva tankar och frustade lite. Precis innan det är 1.45 min kvar av låten damp jag ned i mattan. Det gick inte längre, benen skakade och jag ville bara kasta upp. Hasse meddelande att jag minsann stått i 4 min och 21 sekunder. Se där! Bara en minut från målet och 39 sekunder till en liten belöning, från mig själv till mig själv. Spännande att se vad jag hittar på, tycker jag själv allstå.
2 Comments
Leave a comment Avbryt svar
Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.
Den där plankan är lite lömsk. När man minst anar det slår man rekord eller faller som en lealös docka! Går inte att räkna med bålens kapacitet helt enkelt. Kämpa pÅ! Jag gör dej virtuellt sällskap 🙂
Det gör ju inte det! För mig är det ryggen och benen som först ger upp. Magen skulle klara det längre! Ja jag kämpar vidare, härligt vi är liksom inte ensamma:)