Väggade på sjön

Just precis det gjorde jag i dag. I bland ska man bara låta bli att träna.

Dagen började dock bra. Jag rev av ett skönt spiningpass med nästan en fullsastt sal. De har visst inte tröttnat på mina nuna ännu.
Efter en snabb dusch gick jag och Hasse en sväng på stan, Gregoriemarknad och tjokt med folk. I fjol vid den här tiden var det sörjigt och regn, idag riktigt kallt, strålande sol och en lätt vind. Riktigt vårvinterväder med andra ord! Jag hade tänkt att åka en kortare runda i Spikbodarna i dag men bestämde mig för att det skulle vara rätt trevlig att staka på sjön i stället.

Passade på att ladda upp med chokladbollar från Augustas chokladfabrik och lite fil och macka. Där borde jag ha förstått att det inte skulle gå så bra sedan. Lite hurven och småfrusen parkerade jag vid Minnesgärde och stakade mig mot Badhusparken. Glidet var väl så där, men jag skulle ju ändå ta det lungt.

Vid badhusparken tog jag spåret mot Kungsgårdsviken och möttes av en sjuk motvind. Hej och hå tänkte jag. Bör väl rimligtvis bli rätt fin medvind tillbaka. Ryggen började bråka ordentligt, kramp i varenda frånskjut och utan nämnvärt glid i motvind är det svårt att dubbelstaka.
Försökte njuta av vädret och synen av fjällen framför mig. Gick väl så där.

När jag väl vände hade jag medvind men till skillnad från skridskor räcker det inte med att stå och åka. Det krävs lite mer. Jag var skittrött rent ut sagt, med ”bara” 1,2 mil hem. Hej och hå igen.
Sista tre km var det som om någon slog mig i huvudet med jämna mellanrum. Jag stannade, flämtade och åkte vidare osv. Lite otäckt när man befinner sig ensam med en telefon som var stendöd.

Men jag kom ju hem så småmingom och kunde lägga 2,5 mil till handlingarna. Tryckte allt i mig allt jag kom över och hängde i duschen ett bra tag. Nu börjar jag bli människa igen.