Det är svårt med november

Vackerhösten är över. Den som får mitt hjärta att fladdra av glädje. Alla färger, luften och känslan av ett alldeles vitt ark att fylla. En nystart och i många år en tid att släppa tankar på tävlingar och mindre prestationsångest och träningsvila. Det är en nystart på jobbet och en förväntansfull tid. För vintern är på intågande. Det nästan en manisk tid för mig. Jag får många ideer, jag försöker vara ute så mycket som möjligt och ser på det mesta med ett ljust sinne. Livet är lätt på vackerhösten.

Men så kommer hösten på riktigt som ett slag i magen lagom tills vi ställer om klockan till vintertid. Varje år och varje höst är det så svårt med november. Här uppe är träden kala nu. Det är mörkt redan vid fyra på eftermiddagen och vintern har lite svårt att bestämma sig om den ska komma, stanna eller töa bort. Det regnar, det blåser ofta och det är rå kyla som kryper in under skinnet. I bland bryts det av med smärtsamt vackra dagsljustimmar med skör höstsol och lite sol som värmer. Men jag tappar trots fina dagar all min energi. Det blir mörkt och tungt i bröstet. Jag vill helst sova samtidigt som jag får panik över att inte kunna nyttja de timmar med dagsljus. Jag har svårt att motivera mig att göra saker och att vara kreativ. Det som jag tycker är roligt att göra sätts lite på paus tills orken kommer tillbaka.

Det är nog mörkret och de korta dagarna som är svåra. Och jag vet så väl att det lättar så fort snön kommer och gör det lite ljusare trots att det är mörkt. Jag vet att det bara är en kort period och att jag inte alls behöver sätta någon press på mig själv att orka. Men det är svårt med november ändå.

Trots att jag ofta är trött försöker jag göra något som får mig att bli på lite bättre humör. Som sätter lite guldkant på dagarna på årets jobbigaste månad. Saker att se framemot.

Som att:

Om två veckor ungefär åker jag och Cissi ned till Elna. Vi ska ordna poddläger och jag längtar enormt mycket efter det. Dels en roadtrip med min dotter och dels ett par dagars semester och häng men en otroligt fin vän!

I kväll ska jag och Sandra ut och mörkerfota. Kanske är det stjärnklart och kanske fångar jag stadens alla ljus mot mörk himmel. Jag har lite fotoideer som jag vill förverkliga

I morgon förlänger jag min lunch och väljer att jobba lite längre på eftermiddagen. Allt för att få några timmar i dagsljus och sol i morgon. Jag har möjligheten att göra det och tar tillvara på det.

Jag unnar mig en utelunch lite då och då. Redan på torsdag en sån med kollegor som jag saknar. Jag längtar efter att få surra och skratta lite.

Jag sätter deg och bakar lite extra den här månaden. Att baka är rogivande och något som gör mig glad. Jag får skapa något och får prova nya mönster att sitta.

Och så försöker jag gå mycket. En promenad varje förmiddag för att rensa tankar och få frisk luft. Oavsett väder har jag lovat mig själv och gick i dag i både blåst och regn som avtog när jag klev innanför ytterdörren.

Har du svårt med de här mörka månaderna? Vad gör du för att få dem att bli lite lättare? Berätta gärna!