Med cykel på taket, tält och gaskök

Gör mer av det som du mår bra. Gör mer av det som gör dig glad. Ord som följt mig genom den här sommaren. Som något att hålla fast i när mål har fått revideras och det som planerats rivits omkull. När svåra beslut ska tas och framtiden darrar lite på en skör tråd och frågan är om det är vettigt att våga hoppa och lämna på ett sätt tryggt jobb och bli mer lugn i kroppen. Eller om det är bättre att hoppas att allt blir bra till slut?

För jag har gjort det som jag mår bra av och blir glad av under den här sommaren som gick. Inte bara cyklat utan tagit tillvara på den lediga tid jag har haft nu i sommar. För att ladda batterierna, fått tänka och ta beslut.

I början av juli stämplade jag ut från jobbet med fem veckor av semester framför mig. Fem långa veckor. Vi lastade cyklar på taket redan dagen efter och gav oss ut på äventyr som vi båda pratat om och jag drömt om. Att få slå upp tältet när det passade, laga mat över gaskök och upptäcka nya platser. Kaffe i termos och makrill på burk. Torrmat för att göra äventyren billigare.

Det var inte en spikrak resa den där första veckan men fylld av fina vänner, cykling och avkoppling. Sedan den första semestern hade cyklat suttit på taket och jag har upptäckt. Upptäckt ställen i mina hemmatrakter, fjäll jag inte besökt. Stigar jag inte cyklat. Jag har bilat till Alta och hem. Cyklat långlopp med betoning på långt och fått många nya insikter om mig själv. Jag har tagit mig tid att besöka personer som betyder mycket och som jag ser för sällan. Platser som slår an i mig och kombinerat det fint med Hasses önskan om vad tiden ska användas till. Det var helt enkelt kanske av några livets bästa stunder under sommaren som gick.

Foto Hasse Gustafsson. Vi har levt med gaskök i sommar

Men lika mycket som sommaren gav glädje skänkte den eftertanke och en del tårar. Eller inte bara sommaren utan det här året eller stunden i livet känns omtumlande på så många sätt. Jag har ruskats om lite i min identitet som mamma med ett vuxet barn som är på väg bort. Till ett eget liv. Det har varit svårare än jag kunnat föreställa mig.

Jag har också fått säga nej till saker som jag brinner för då tiden och orken inte räckt till. Tappat sammanhang som betytt mycket för mig och blivit påmind så många gånger om att allt är inte som det ser ut på ytan. Och att yta inte har någon med riktig vänskap att göra. Men samtidigt har andra människor kommit i mitt liv. Människor som jag håller hårt i.

Jag har också fått en välbehövlig knuff i rätt riktning. För på en rastplats någonstans i Lappland i början av augusti grät jag en lång stund i bilen. Vi var på väg hem från Alta och Offroad Finnmark. De andra gjorde i ordning lunch. Jag satt kvar med en telefon i handen efter ett samtal som både innehöll glädje och sorg på samma gång. En av mina trygga punkter i jobbet hade fått ett nytt jobb. En av de personerna som får mig att gå till jobbet varje dag. Som får mig att skratta och ta mig igenom i bland svåra och tuffa beslut och dagar. Tidigare i vår hade jag själv sagt att jag var på väg. Att det kommit till en gräns när blivit allt svårare att orka motivera sig och kunna ge så mycket av sig själv som det behövs. Att kunna stå för de beslut man förväntas ta. Då i bilen blev det ännu tydligare att det val som jag gjorde redan i vår är det rätta.

Nu har jag är jag tillbaka i verkligheten. Långt i från det enkla liv vi levt den här sommaren. Tillbaka i det som gnager och skaver och som skapar mer stress än vad det ger. Men jag känner ändå ett lugn. Jag skriver CV och personligt brev. Känner en stor tilltro till framtiden trots allt. För jag vill att mitt liv ska innehålla mer av det jag mår bra av och gör mig glad. Mindre av det som skapar stress och skavsår. Mindre av andras måsten och förväntningar, mindre yta och mer av det äkta. Jag tror att det är bra att ändra riktning i livet i bland. Inte fastna i det som är bekvämt och tryggt. Våga utmana sig på andra sätt än slänga sig ut för en brant backe.

Och få längta efter det där enkla livet ibland. Som att upptäcka nya platser med cykel på taket. Med gaskök i bilens skuff och slå upp ett tält. Ta med kaffetermos och makrill på burk och mil efter mil på vägarna. För att samla minnen.

4

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

One Comment

Lämna ett svar

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: