Winter workation – om att växa lite

Efter att fått lyssna till 4 duktiga fotobloggare fick jag en nytändning i fotandet och stannade på vägen hem. För att fånga det fina ljuset efter en väg. 

Det har gått lite mer än en vecka sedan jag satte mig i bilen för att åka upp till Åre för att delta i Influencer of Swedens Winter Workation. Nervös och förväntansfull. Jag bestämde mig i i sista stund. Faktiskt den sista anmälningsdagen att åka. Tanken hade självklart funnits där mycket tidigare men jag var osäker om jag hade något där att göra. Om jag platsade in eller skulle känna att jag hamnat i fel sammanhang. I bland kan större sociala sammanhang få mig att backa. Så det var ett stort steg att åka.

Ett stort steg i det avseendet att att tro på att det man gör faktiskt är bra. Jag fick en fråga för längesedan av en bloggläsare om vad jag är rädd för. Det här var en sådan sak. Att våga tro  på att det jag kan eller gör är bra för att sedan komma fram till att jag inte är det. Att bubblan av självförtroende ska spricka om någon säger att jag inte ska tro att jag är något och att jag inte ska sväva i väg utan hålla mig på jorden.

Det är första gången som jag satsar lite extra tid till att utveckla mig blogg och det är bitvis skrämmande. Vad ska andra tänka och tycka? Att driva en blogg är ett ensamt arbete och det tar tid. Tid som jag avsätter på kvällar och helger. Mellan träningspass och familjeliv. Jag formulerar idéer, bygger layout och skriver. Det är sällan det finns någon att bolla med, prata om tankar som dyker upp eller ställa frågor. Någon som kan säga om innehållet är vettigt, om det finns något läsvärde och om bilderna är tillräckligt bra. För det är lätt att tvivla i bland. Men jag älskar att skriva, tycker om att få dela med mig av det som jag brinner för, om den kunskapen jag har och en önskan om att fler ska hitta till träningen med glädje i stället för pekpinnar. Att fler ska upptäcka tjusningen i att cykla. Jag vill också dela med mig när det inte går så bra precis som det är i livet i bland. Det gör att jag inte känner att svårt att publicera inlägg så ofta som jag gör. Den feedback jag får i från er som läser, de kommentarer eller mejl gör att jag vill fortsätta, utveckla och förfina men samtidigt inte tappa det som är den här bloggen.

Att bara ha tid för att skriva det kändes som en vardagslyx. 

Jag hade inte behövt vara rädd. Det var en befängd tanke om att inte passa in eller inte kunna bidra med något. För helgen i Åre genomsyrades av gemenskap, värme och en öppenhet. Det var en häftig känsla att vara en del av det. En del av så många olika människor i olika bloggnischer. En del som mig som har bloggen på sidan om och andra som lever på den. Och ändå delade vi alla något gemensamt.

Det gavs tid till att prata, diskutera och lyssna till hur andra gör och tänker. Att det är så lätt att höja kraven på sig själv och inte riktigt hinna med, att tappa bort sig själv och om att brinna för mycket. Starka berättelser som både gav skratt och en del tårar. Om att komma tillbaka och framför allt om att tro på sig själv.  Elnas föredrag om att vara stor i en liten nisch och den passion som driver henne framåt var en sådan sak som fick mig att växa lite och känna att jag faktiskt är bra på just det jag gör. Likaså att höra hur andra tänker på samma saker som jag gör, som  jag kan brottas med och tvivla kring oavsett hur stora bloggar de har. Det gjorde att den ensamheten jag i bland känner mildrades lite.

Elna tog en fin bild på mig i helgen. Precis innan vi skulle ut och åka skidor. 

Det var en ny upplevelse att befinna sig i ett sådant här sammanhang. Att det inte var ett dugg konstigt att fota allt, att sitta tillsammans i en lobby för att skriva, ett ge sig själv tiden. Att kameror låg framme vid middagarna och ingen höjde på ögonbrynen när maten skulle fotas. Det var en miljö som gjorde mig mer kreativ och gav så många intryck och tankar och jag har inte landat ännu. Inte riktigt och kommer att bära med mig den här helgen länge. Helgen som fick mig att växa. Sträcka på mig och förstå att jag faktiskt törs göra saker. Att jag inte var i fel sammanhang utan hamnat precis rätt. Jag kommer att ta med mig mötena med så många inspirerande och varma människor. Jag hann tyvärr inte prata med alla och var lite för blyg i början men jag tror och hoppas att jag kommer få möjlighet att träffa många av dem igen. Jag tar med mig all den kunskap jag fått och inte ursäkta min blogg som jag i bland gör. Jag vet att ni uppskattar det jag skriver och det betyder mycket. För utan er som läser finns inte bloggen.

Min anteckningsbok är full av idéer och tankar, om små uppslag och saker som jag kan göra bättre. Ord och meningar som inte enbart är för bloggen utan mer för mig själv. För att jag ska kunna backa när jag börjar tvivla. Dessutom händer det spännande saker i bakgrunden som helgen bringade mycket klarhet i!

Mer läsning om helgen och så otroligt många fina bilder har de andra deltagarna skrivit om och delat med sig. Här är några av dem av alla. 

Annie som skriver Vegokäk
Erika som jag tidigare var kollega med i nätverket Bloggar om Hälsa
Katarina som driver den fantastiskt fina rese och fotobloggen Äntligen Vilse
Katta från Bucketlife, en blogg jag läser ofta.
Emmi som har bloggen Explorista, även den en blogg jag följer.
Daniel Ryden, helgens enda manliga bloggare
Rania, fotograf som tar oerhört vackra bilder och driver bloggen Rowan Tree
Annika som kom med så många bra tips.
Julia som driver bloggen daysbyju och som nu ligger som en favorit hos mig.
Jonna vars blogg jag läst så länge och äntligen fick träffa.

8

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

29 Comments

Lämna ett svar

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: