Vart tar tiden vägen?

Helt plötsligt blev det första december, där står vi utan julkalender till dottern, inhandlar en med choklad i panik efter spinningpasset på Fristilen. Väl hemma slängs det upp julgardiner och läggs på en julduk, rafsar fram en tomte och hänger upp en stjärna i fönstret, får sen ett allergiskt anfall i köket, mushelveterna har trampat omkring bland gardiner och dukar i skänken i köket. Glögg och mandlar glöms bort i jakt på nässpray och clarityn. Får till sist i hop en saffranssockerkaka och hittar en burk pepparkakor från Gilles lagom tills mamma kommer på besök.

Sen blir det första advent, pappa som fyller år, ett hastigt besök i Järpen (och ännu ett allergianfall, de hade visst en hamster!?) för att sen köra ned till stan för att dottern ska på bio med en kompis och sambon måste köra in sig på sitt spinningpass. Jag avverkar ett styrkepass i gymmet. Hemma står vi sen utan de där traditionellt hembakade pepparkakorna och glömmer bort adventsljusstaken. Vi somnar som tre utslagna sillar på kvällen. Helt utan den minsta känsla av analkande jul och snoriga av möss och hamstrar.

Idag bakade vi egna pepparkakor, på köpedeg. I morgon eller nån annan dag i veckan ska resten av lägenheten pyntas, för det är ju trots allt ett par dar kvar tills jul. Varför blir det så här inför jul varje år?

Jag ska slänga ned huvudet på kudden och bläddra lite i nya numret av kadens innan jag somnar. Har så när på gjort klart min power point om stressförebyggande arbete inför onsdagen. Vad är det som man säger? Skomakarens barn går alltid i trasiga skor!