Vårvinter en ledig fredag

I dag var det första gången som jag verkligen kände den lyxen att ha lediga fredagar. Att beslutet att gå ned i tid är alldeles rätt. Visst har de tidigare fredagarna under januari varit bra men det var något speciellt med den här fredagen.

Kanske var det att jag kunde köra en sen fatbiketur i går kväll utan att behöva tänka på att jag skulle upp på morgonen. Bara rulla ut spontant och inte tänka på hur länge jag kunde vara ute. Kvällsfika sent och krypa ned i sängen senare än vanligt.

Eller kanske var det för att Storhogna bjöd på en försmak av vårvintern. Den som står för dörren om några veckor. I dag värmde solen och det bet lite i kinderna i skuggan. Himlens alldeles klarblå och skatebädden perfekt i mitt tycke. Inte för isig och hård utan stadig och greppig och nästan inte sönderkörd eller framförallt sönderpromenerad så som skatebädden varit den sista tiden. Visst kunde vi varit på fjället i dag men anslutningsspåret till Vemdalsskalet var lika fint det.

Jag tror att det var vädret, skidåkningen och fikat på Emma-Britas efteråt som gjorde den här dagen till en av vinterns finaste. Jag njöt av varje stavtag i dag och tänkte att livet i bland är fint. Att bara få glida fram i tystnad och titta sig omkring, få solen i ansiktet och knappt möta några andra är skönt. Likaså att i bland känna hur kroppen jobbar uppför och känns stark. När passet är träning utan att man tänker på det. Det är vardagslyx en fredag.

Om två veckor är det mars, då kan vi säga att vårvintern är här på riktigt. I dag var det en liten försmak av vad som kommer. I bland är vårvintern en dag i bland ett par. Men oavsett så minns jag den som fin varenda år och en anledning till varför det är så förbaskat fint att bo norröver.