Vasaloppsspinning!

Jag är så där skönt endorfinhög just nu. Trött men nöjd. Vi rodde passet i hamn Anna och jag. Det har varit nervöst och mycket förberedelser. Utan Annas man Perras hjälp hade vi inte kunnat göra det så bra. Han skötte tekniken så deltagarna kunde följa Vasaloppet på storbild. Bjuder på en liten racereport ala spinning i dag. Att bildkvaliten inte är den bästa får ni leva med! Jag glömde att använda blixten.

I går riggade vi upp i stora gruppträningsalen och fick allt att fungera. Det tillkom ett par deltagare som bokade in sig och inte trodde vi att det sammanlagt skulle vara 13 stycken bokade. Inte på ett pass en söndagsmorgon som skulle vara runt tre timmar effektiv cykling. Det var en mäktig känsla med storbild på väggen. Att det skulle bli grymt var Anna och jag ense om i går. 

Vaknade lite småkrasslig i morse. Har haft en förkylning i kroppen sedan torsdagen. Jag har helt enkelt inte hunnit återhämta mig ordenligt efter måndagen. Men att hoppa över något sådant här fanns liksom inte! Laddade upp med en rejäl frukost och packade väskan med allt gott vi skulle bjuda på och gick över till Fristilen.

Då vid halv åtta var några redan på plats. Ni vet ju hur viktigt det är att ställa sig längst fram i startledet! En stor eloge till Emilia och Helena som tog med sig sina nummerlappar.

Precis åtta drog Anna i gång sin första 45 minuters samtidigt som starten gick i Berga By. Självklart hade hon lagt en lång startbacke. Är det Vasalopp så är det.

Vi följde eliten så gott det gick. Team Fristilen var lite snabbare och nådde Smågan som första lag efter härlig stakning utefter myrarna. Biten till Mångsbodarna gick bara av farten och det var ett piggt och taggat gäng som kämpade med oss.

Vi hade lagt upp loppet med depåstopp och energipåfyllning efter varje 45 minuters pass. Deltagarna fick sträcka på benen, fylla på vatten och energi och bordet var uppdukat med bullar, bananer, godis, energidryck och självklart blåbärsoppa! Det var uppskattat. Vi stängde även av musiken och lyssnade på loppet. Ett par hade bekanta med i tätgruppen så det blev lite extra spännande att följa systersonen till en av deltagarna!

Jag tog över efter Mångsbodarna med skön utförsåkning och sedan klättring upp till Risberg och Evertsberg. Långa slakmotor och skönt tryck i salen. Fortfarande pigga deltagare som verkligen kämpade! Vi låg bra till, hade täten i loppet och vi kunde känna en liten doft av seger!

Efter depåstopp för att vänta in elitledet tog Anna över igen och bjöd på riktigt peppande musik. Hon gillar tung rock vilket lyfter och ger energi! Fortfarande starka deltagare som verkligen inte tänkte ge sig. Det droppade in ett par deltagare till vilket var kul!

Evertsberg och Oxberg passerades i rasande fart och tiden gick undan. Det är lite festligt det där. När man sätter sig på cykeln känns 3 timmar mycket men bara musiken kommer i gång går det undan. Det höll även deltagarna med om.

Depåstopp i Hökberg och här började gänget bli lite trötta. Helena, Caroline och Emiila (som körde sitt andra spinningpass?! någonsin) visade lite olika återhämtningsstilar! Det pratades lite om ömma rumpor och helt ärligt började även jag som kör i bibs känna av sadeln. Lite sega ben men det glada humöret höll i sig!

Karolina, min arbetskompis som syns i lila linne hade åkt från fjällen för att vara med! Starkt jobbat av henne. Hatten av. Med välfyllda depåer tog vi an oss sista sträckan Hökberg-Mora. Upploppet helt enkelt.
Jag hade lagt in lite mer intervaller och tyngre backar. Backar där deltagarna fick stå och avlasta trötta kroppsdelar. Tanken var från början att vi skulle försöka att gå i mål tillsammans med vinnaren men vi var lite för snabba. Trots en sista extrabacke rundade vi av med nedvarvning och stretch när ledaren passerade 5 km-skylten. Det var ingen som protesterade över det. Vi stretchade på upploppet, helt klart den mest udda stretch jag instruerat någonsin. Men det gick ju det med. Deltagarna var mer än nöjda. Runt 3 timmar och 20 minuter hade vi spunnit tillsammans. Svettats, peppats och haft ruggigt roligt!


Jag är oerhört stolt över det här gänget som valde att komma i dag, som utmanade sina gränser och körde så bra! Detta är en stor utmaning. Lika mycket fysiskt som pykiskt. Så lång tid på en spinningscykel är jobbigt. Det tycker även jag!

Så tack allihop för en grym stund på cyklarna, för ett annorlunda men roligt sätt att se på vasaloppet. Visst gör vi om det nästa år va?

Om vi vann? Jodå med bred marginal!

(I #cykelblogg100 kvalar spinning in bara så ni vet!)