Vätternrundaångest
Det är just vad jag har i dag, inte som ni andra som kanske har det för att ni ska ut och köra utan för att jag VILL! Jag struntar i att ge några inför-loppet-tips, bloggar svämmar över av det redan. Enda rådet jag ger är att njut och ta det lungt till Jönköping.
Min ångest handlar om att jag inte får uppleva allt det där som jag älskar med Vätternrundan, nämligen:
- Köra en raggardusch (kattvätt, deo och nya kläder) på OK-macken i industriområdet efter många timmar i bilen.
- Lasta in alla saker i lägenheten för att sen gå ned till mässan och hämta ut startbeviset. Strosa runt, handla cykelkläder och fika
- Gå hem och lägga sig ett par timmar innan det är dags för middag på Harrys.
- Dubbelkolla cykel, lägga fram kläder, fästa nummerlapp och klisterlapp på cykeln.
- Att lägga sig och inte kunna sova för pirret i magen och sen kliva upp alldeles för tidigt för frukost och titta på cyklisterna röda lampor genom köksfönstret.
- Rulla ned till starten och frysa lite, åka in startfållan höra pipet och veta att nu är det dags.
- Åka bakom motorcyklen ut ur stan och släppas fri på vägen mot Jönköping. Alla cyklister, gryning pigga ben och lite tårar av glädje.
- Konstatera att folk alltid har fruktansvärt bråttom till Jönköping.
- Passera Vadstena i hög fart i klunga för att sen åka på underbar väg innan Hästholmen, hejja på funktionärerna och passera utan att gå in.
- Ta sikte på Grännadepån, bulle sportdryck, vatten ut igen och frysa lite i backarna ned mot Gränna.
- Studsa över gatstenen i Gränna och sen susa ned mot Huskvarna.
- Passera ett tyst Jönköping för att ta sig upp för backarna mot Hjo, nu börjar rundan!
- Kanske stanna i Fagerhult för lite mer bullar och sportdryck.
- Njuta av alla människor och farten och kroppen som jobbar hårt.
- Passera Hjo och ta sikte på Karlsborg, brottas lite med psyket som säger att det räcker.
- Vara trött och hungrig och stanna i Karlborg för ännu mer bullar, frysa lite och konstatera att det inte är så långt kvar.
- Passera Tivedsskogen och prästen på toppen av en lång backe för att sen få lite nedförslut. Fundera på om det blir ett stopp i Boviken eller Hammarsundet.
- Göra sista depåstoppet för kaffe i Hammarsundet och nu veta att det bara är hemväg kvar. Pigga ben och glädjerusningar i kroppen.
- Ta Medevibacken ståendes och ge sig ut på helt enormt vacker sista bit. Km-skyltarna visar tvåsiffrigt, snart Luxorraka snart mål snart pastasallad och öl!
- Få svänga av och ned mot målet i hamnen med tårarna sprutandes, höra speakern se allt folk.
- Landa på gräsmattan och njuta! Gjort det igen och nu väntar sömn och sen middag och sömn igen.
Allt det blir inte av i år, det känns lite tungt, framförallt när jag har 172 mil i benen och är starkare än någonsin. Men jag har valt det själv och ångrar egentligen inte det så mycket. För 2013 är det nu subtid på gång! 9.54 ska bli bra mycket mindre! Och en sjätte runda skapar ju ett sug efter 10-års-medaljen
Och på tal om 2010 när 10-gränsen sprängdes så var det just här i tältet som mitt nya liv började! Onekligen den mest minnesvärda vätterunda jag gjort! Sub-10 gänget från cykelklubben.se där min stora kärlek så lägligt fanns med! Minns du Hasse?
3 Comments
Leave a comment Avbryt svar
Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.


Väldigt bra skrivet, vi cyklister är konstiga på många sätt men det är det som gör oss unika och att vi finner varandra 🙂
Visst gör jag:
http://cykelsmurf.blogspot.se/2012/06/svar-till-helena.html
Björn- Tack, visst är vi det! Det är ju det som är tjusningen, lika barn leka bäst som det heter:)
Hasse- det var ett fint inlägg du skrev!