Veckans AW- rekat stig på Frösön

Jag har rätt sprattliga ben just nu, det känns som formen finns här, nu ska jag bara toppa den och konsenvera den så den håller hela sommaren och ändå till Bockstenssturen. Borde ju vara enkelt..eller…nä.
I vilket fall som helst känns det riktigt bra i kroppen och under vintern har jag trimmat snabba ben, i det avseendet att jag är gör bäst i från mig när jag håller högre kadens, pedalvarv per minut ni vet. Allstå kör jag mer på kondtion numer än benstyrka. vilket i sig kanske inte är det mest optimala. Strunt samma. Jag känner mig stark det är huvudsaken.

Så återgår vi till rubriken, veckans AW. I dag i skogarna runt Frösön. Rekat, spanat efter farbara stigar och fått känna på hur cuben beter sig i skogen. 2,3 mil irrandes över ön.
Att det är vår är att ta litegrann, nog för att det har töat men överallt var det inte farbart. Vid favoritstigen efter Hjälmtorpsvägen var det bara att vända på skutan och ta asfaltsvägen över Tanne och ned till Sommarhagen. Där fann jag ett par härligt blöta stigar. Skam den som ger sig! Lite snö här och var men det ger bara lite extra spänning när cykeln vill ta sin egna lilla väg.

Över ängarna nedanför Sommarhagen var det blött och tungcyklat men underbart roligt. På riktigt! Att cykeln dessutom är en dröm att trampa runt på gjorde inte saken sämre. Shit vad det händer saker när jag trycker till! Den är rapp i svängarna, lätt uppför och trygg utför. Jag bara älskar den, så är det bara, min nya kompis. Vi har liksom klickat om man säger så. 

Det var mer än välbehövligt att få koppla bort veckan på det här sättet. Veckan som har gått i hundranittio knyck. Jag stämplade in kvart över sex i morse för att hinna klart det viktigaste. Då är skallen rätt mör och extra skönt att få använda kroppen, känna hur den jobbar och pulsen slå. Bara få tänka på cykla, det är lisa för själen. Ett sätt för mig att tanka energi hur bakvänt det än låter.

Det är det mycket av min träning handlar om, att få känna att jag jobbar och samtidigt ventilerar. Ett hål liksom. Ni kanske fattar. Jag blir helt enkelt en gladare Helena.
Sen att alla inte fattar det är en annan sak, som ”är det nödvändigt att träna SÅ mycket”, ” vad försöker du bevisa”, ”du kan aldrig hinna med något annat” etc etc. Börjar bli lite tröttsamt.

Nåväl. Nu är det fredagskväll, helg och massor av skoj framför mig. På måndag fyller min lilla unge hela 13 år, så tårta med dumlefluff (? ) är beställd. Så på söndag lär jag riva mitt hår samtidigt som jag smälter dumlekolor, för det är väl så man gör eller?