Vilken cirkus

Magnus och jag var på långtur i dag, egentligen inte så lång om allt hade gått som det borde. Vädret var helt kanon när jag vaknade, den annars vågiga storsjön låg som en spegel, regnet hade upphört och solen sken. Helt perfekt tänkte jag, men vid frukosten började det blåsa, rejält. Skjutsade Cissi till Solberg där mamma mötte upp sen gav vi oss i väg mot Svenstavik med lite lätt sidovind. Vid Sannsundsbron blev det allt mörkare på sjön, vi hade ändå ingen motvind.

I Hackås fick jag punktering på framhjulet, den första för dagen. Magnus har investerat i kolsyrepatroner och var ivrig att få prova dem. En kille kom förbi och tittade intresserat på våra cyklar och stannade och kikade, mest för att få se den där kolsyrepatronen sambon skröt om. En liten stund senare kom en gubbe förbi som bodde tvärsöver vägen och var ute med sina hästar. Han var lika intresserad av kolsyrepatroner och hur hårda våra däck var. Tala om att känna sig som ett utställningsdjur! Han erbjöd oss att pumpa däcket hos honom, hade nån kompressor. Men det fanns inte något munstycke så Mangus fick till sin glädje prova patroner och det var verkligen en bra sak det där. Så lätt att få rätt tryck och snabbt! En sån ska jag med köpa.

Efter Hackås fick vi en försmak på vindarna vi skulle tampas med sen. Magnus hade alltför pigga ben i dag och körde som ett skållat troll, med mig i släptåg, var segt i uppförsbackarna. Vi hade planerat in fika på brödbua i Svenstavik och jag fick motivera mig med suktande efter chokladbollar. Väl där blev det en smörgås.

Man är ju den mest fräscha när man tar av sig hjälmen och kommer in i värmen. Luktar skunk. Även där kände man sig uttittad, inte blir det bättre när jag går in på toa och glömmer låsa dörren. Pinsamt pinsamt, mest för killen som slet upp dörren.

Mot Hoverberg kom sidovinden och den var grym i dag. Jag var på väg ned i diket ett par gånger. Kunde inte hålla rulle på Magnus heller utan halkade efter så fort jag kommit ikapp. Backarna till Hallen är inte heller så trevliga, fruktansvärd gult oljegrus och uppåt, uppåt och uppåt. Vi hade först tänkt att ta vägen över Oviken men insåg snabbt att det skulle blir för mycket vind på den sidan Storsjön. Istället planerade vi att ta färjan från Hallen och över Norderön. Efter Myriken fick jag en svacka, irriterad på Magnus och tappade fart, kom ingen vart i vinden och skällde som en hund. Ännu en dålig sida av mig.

Vi missade färjan med ett par minuter, ingenstans att gå in och värma sig, jag hade iallafall långa tights, magnus i kortbyxor. En halvtimmes väntade i stormen. Efter en kvart kom en karavan av 100 motorcyklister som körde ett runda för att hedra en bortgången dansbandsartist. Vi trodde först att vi inte skulle få plats på färjan över och att vänta ännu en halvtimme var inget vi ville, så vi skulle skynda oss fram till bommen då jag inte får ur skon ur trampan och faller handlöst ned i en slänt, bland ett gäng motocyklister slår i knät och jag hade inte långt till tårarna. När vi väl ska gå ombord ser jag att fått punka, igen, pyspunka. Fanns ingen tid att byta däck så jag fick chansa, man har inte många minuter att ta sig över Norderön innan nästa färja går till Isön. Med ett däck som inte var direkt farbart var det bara att trampa för brinnande livet, kände mig som en urvriden trasa när jag kom hem, klarade fälgen som tur var.

Summan av dagen var en urusel tid på de där nästan 11 milen vi körde, två punkor, osams och ömmande knä, en sidovind som kunde ha knäckt vem som helst. Slut är jag nu, jätteslut, for strax efter halv tio och kom hem vid 4, lång tid, cykeltiden var iof inte så lång, men allt annat omkring. Sådana här dagar funderar man på varför man utsätter sig för cykel, det är inte kul då. Men det har jag säkert glömt till veckan. Sen blir man ju glad av alla hjälpsamma människor som finns! Tänk om alla skulle vara så!.

Nu är det filmdags, liggandes i soffan med en filt och storm utanför. Det är jag väl värd!