Vilken kick!

Jag drömmer, drömmer om en röd Fuji team pro. Är på Egons och känner på den lite med jämna mellanrum. Beundrar den fina vita lindingen runt styret, och jag vet, det blir inte så vitt efter ett tag men så snyggt. Känner lite på den lätta vikten och klämmer lite på sadeln. I dag fick jag prova den! Benen var som gelé innan, tänk om jag ramlar, skrapar upp hela carbonramen, har sönder något. Mycket kan hända när jag är i farten. Stort ögonblick allstå!

Manne satte på trampor och justerade sadelhöjd och styret sen bar han ut snyggingen. Vilken kick det var och vilken känsla det var i cykeln! Det hände saker direkt när man trampade, cykeln ville i väg, och fort dessutom. Ramstorleken, en 49 är alldeles perfekt för mig, sitter bra som tusan. Min Fuji är aningen för stor, jag har en mediumram, 50, sitter inte så illa men jag når inte riktigt fram så att säga. Jag är ju inte så lång.

Tog en liten sväng, men det räckte för att jag skulle bli salig. Benen skakade när jag kom in på Egons igen. 5 minuter på en röd racer gjorde denna dag. Provade också ett par nya skor, även om det inte blir en ny hoj ska jag ändå byta till klossar som sambon har. Nu kör jag med sådana där spinningclips, praktiskt tyckte jag, kan ju ha skorna både inne och ute, det var innan jag fick cykelsjukan. Vad har hänt mig med? Har jag gått och blivit en riktigt cykelnörd?

Manne gick i väg en stund för att räkna på vad hela kalaset skulle kunna kosta, data, skor, trampor och cykel. Erbjudandet han kom med är nästan svårt att stå emot, billigare kan jag komma undan med. Men behöver jag verkligen denna cykel? Jag motionscyklar ju bara, det finns ju många andra bra alternativ för en billigare penning. Men samtidigt så har vi pengar i husvagnen som är tänkt att gå till cykel eller tillbehör, sambon suktar ju efter ett hjulpar som står och väntar på Egons. Framtiden får utvisa vad det blir just nu njuter jag över de där 5 minuterna av eufori jag fick idag!