Vilken träningsvecka!

Summerar i hop en helt fantatisk träningsvecka, framförallt gjorde vädret sitt. Trodde att jag skulle vara mer trött och sliten efter Billingen och hade planerat in två vilodagar efteråt. Kunde hålla mig till att vila söndagen efter, och- jag måste bli bättre på att vila. Måndagens korta tur runt Brunfloviken var ren pannbensträning med grisben men jag tror det behövdes för sedan har kroppen kickat igång på högvarv.

13, 7 timmars cykel i veckan, varav ett spinningpass, 30 mil varav 7 mil skogscykling. 130 cykelmil sedan april (bra många mer mil vid den här tidpunkten än tidigare år då jag försökt att samla i hop så mycket som möjligt innan vättern), jag är rätt nöjd. Träningsupplägget som jag amatörsmässigt snickrade i hop fungerar riktigt bra,  det ger resultat och känslan av hårda ben börjar komma, inte bokstavligt talat, ni kanske förstår! Det som har varit ovant och som jag fortfarande måste öva på är att kunna köra lite lungare på träning för att kunna maxa ordentligt på tävling nu när de kommer så tätt under hela sommaren. Jag har dock kortare intervallpass i veckan där jag kör riktigt hårt. Ovant är också att racern numer agerar distansredskap i större utsträckning vilket är ganska skönt även om jag i bland har lite svårt att hålla igen.

Jag känner en enorm glädje över att kroppen presterar så bra, att energin för tillfället bara flödar. Och att jag får det bästa av två världar, att nöta asfalt i detta vackra landskap och kunna leka runt på underbara stigar. 

Jag känner också en sån där barnslig glädje över att få lära mig cykla i skogen, vill ut jämt och hela tiden. Glädjs över varje litet hinder som jag lyckas
ta mig över som jag inte klarat förut och det stärker självförtroendet och jag 
njuter av varje framsteg som kommer. Det är roligt att befinna sig i
detta utveckligstadium,  jag kan bara bli bättre för varje tur jag gör!
Varför ska jag inte kunna kriga om högre placeringar i sommar?
Efter
denna säsong kan jag sätta mig ned och verkligen analysera vad jag kan
utveckla ännu mer inför nästa sommar. Det ger en pirrande känsla i
magen, det är aldrig försent att börja känns just så sant!

Lika mycket pirr i magen ger också känslan av att hitta nya små guldkorn till stigar, även om jag tillbringat många timmar i skogarna på Frösön finns det något nytt att upptäcka varje gång! Just lekfullheten att bara svänga av på första bästa stig gör mtb-cyklingen så roligt. Även om det oftast finns en tanke bakom passet tillåter jag mig att avvika litegrann, antingen får jag en hejdundrandes nedförsbacke eller en ren syrafest uppför, har jag riktigt tur har jag precis hamnat på en slingrande stig där det går att trycka på ordentligt.

Sen har jag ju självklart ett underbart liv utanför träningen, man hinner mycket om man är effektiv. I dag efter morgonens skogspass lapade vi sol i badhusparken och åt oss mätta på mjukglass tillsammans med Hasses föräldrar. Denna underbara unge gav mig en en lika underbar morsdagspresent! Jag smälter.

 Till slut riktar jag ett stort grattis på födelsedagen till Hasse som blev ett helt år äldre i dag!