Yesterday was a good night

Jag har lite svårt att släppa det faktum att black eyes peas kommer på nästa RPM-realese. Problemet är inte att låten är dålig eller att jag kommer att tröttna på den. Bekymret ligger i att jag måste lägga om mitt eget pass innan mitten av mars, för hur det än är funkar det inte att köra båda låtarna, deltagarna kommer att tröttna, lite upprepniing. Hur jag ska hinna sätta i hop ett nytt pass, för ska jag ändå byta ut den låten bör jag fräscha upp spellistan, vissa låtar har hängt med sedan debuten i april, nästan ett år. Samtidigt så ska jag sätta i hop afrikapasset, Magnus och jag ska köra tillsammans men han vill inte hitta musiken. Snäll som jag är ordnar jag det. Plus det så ska ju nya rpm:en nötas in när den kommer. Huuua vad jag gnäller, men det kan bli lite för mycket för mitt huvud. Nåja, börjar jag nu, att leta lite låtar (jag har ju dom flesta klara egentligen) försöker hålla mig till det som är min typ av pass, sätter i hop afrika, för låtarna har jag även där så ska detta lösa sig.

För att återankyta till rubriken lite mer så gick det vägen i går. Men det är en överdrift att säga att det gick riktigt bra, för mig. Jag hade inte speciellt pigga ben i uppvärmingen, i första klätterlåten såg jag stjärnor, på riktigt faktiskt. Pokerfejs och så drev jag på, än mer än tidigare som det kändes. Fick med möda upp farten i raksträckorna och log utan bara f*n. Efter låt sju hade jag ingen röst kvar, uppbådade de sista krafterna för att höras. Lägg till att micken i går inte var bra, det skrapade och ljudet var kasst, trots nya batterier. Måste ha nya mickar, det funkar ju inte. Ljuset har dessutom varit sönder längst bak i salen i snart en månad, varför görs inget åt det? Gaah…jag blir lite sur. Nåja, de såg ut att ha roligt och jag lyckades till och med fånga en av mina lite skeptiska deltagare. Sambon sa att det gick bra, jag gjorde vad jag kunde.
På lördag har jag återhämtat mig ännu mer, hoppas jag.