13 personer blev vi som tog tillvara på nattljuset i en happymidnattscykling.
13 personer blev vi som tog tillvara på nattljuset i en happymidnattscykling.

Jag har ett ton grus i ögonen, känner mig barnsligt fnittrig och kroppen vill inte riktigt lyda mig. Sömnbristen är katastrofal men jag skulle inte ha velat ha natten ogjord. Och så vill jag så gärna berätta för er om den här magiska natten när solen gick ned samtidigt som det blev gryning. När Jämtland doftade midsommarblomster och Storsjön låg blank. När vi rullade ut från Badhusparken i stor klunga samtidigt som nattlivet började. När den varma chokladen smakade så mycket mer vid en tjärn långt uppe i skogen. När skratten ekade i natten. När ljudet av 13 cyklar på grus fick korna att lyfta på huvudena och titta länge efter oss.

Berätta om lyckokänslan i bröstet när den rosa skymningen mötte mig vid Vallsundsbron och benen fortfarande kändes pigga. När tanken på att väckarklockan skulle ringa bara ett par timmar senare bara var flyktig. Om den mäktiga känslan att rulla genom ett sovande Östersund. Att stänga av klockan kvart i två på morgonen och smyga sig in med cykeln. Krypa ned i sängen och somna med ett litet leende på läpparna. Hög på livet, hög på cykling och i sällskap med nya och gamla vänner. Att få göra det där som jag alltid tänkt men inte kommit mig för. Att midnattscykla. Att föreslå en Happyride, en galen idé, galet sent och så många kommer.

Det är svårt att formulera orden och verkligen beskriva hur det var. Jag stannar här och säger att det var ett cykelminne som kommer att leva kvar länge.

midnatsscykling img_3967 img_3971 img_3966

 

0

13 Comments

    1. Helena juni 28, 2016 at 20:01

      jag är fortfarande nu vid 8-tiden på kvällen glad i kroppen efter natten! Trött som aldrig förr men ändå stissig. Varför gör man inte sånt här oftare? Försommaren är så kort och snart mörknar det.

      Reply
    1. Helena juni 28, 2016 at 20:02

      Verkligen! Att jag varit mer död än levande i dag gjorde inget, inget alls 🙂

      Reply
    1. Helena juni 28, 2016 at 20:02

      Tyckte uppenbarligen de andra 12 också! Det här har jag funderat på länge men aldrig kommit iväg, ljuset nu på nätterna är magiskt.

      Reply
    1. Helena juni 29, 2016 at 15:49

      Tack Malin! Skrev det när jag var som tröttast och kände att jag inte kunde få ut så mycket mer än så här i min överbelastade och sömlösa hjärna 😉

      Reply
    1. Helena juni 29, 2016 at 15:49

      fram till en vecka eller två efter midsommar är det ljust nästan hela natten, i måndags var det lite skumt en halvtimme innan det blev ljust igen, men så pass ljust att det är ljust så att säga. Ännu längre upp i landet är det ju midnattssol dygnet om, men inte här. Det brukar mörkna senare här uppe under sommaren, Hasse såg en stor skillnad från sörmland.

      Reply
    1. Helena Enqvist juni 30, 2016 at 08:54

      Det var något alldeles speciellt! Synd bara att man kommer på sånt här lagom tills det mörknar

      Reply
  1. Pingback: Midnattscykling - en jämtländsk försommarhistoria - Helena Enqvist - hon som cyklar lite

Lämna gärna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.