Från fjällstig till tallmo – en stigfinnarrunda

Hösten har kommit långt nu. Träden börjar tappa löven och den där riktigt färgsprakande tiden är över. Tyvärr. Det gick fort i år. Fortfarande värmer solen men det känns i luften att vi går mot vinter. Men fortfarande är det fin cykling även om det var lite grått i dag.

Jag tog en solorunda från Storhogna till Vemdalen i dag.  En lugn runda med fotopauser och stigletande. Kroppen är trött och seg och vill inte cykla fort. Cykeln knakar i bodyn och tjuter i vevlagren så jag vågade inte köra hårt. Utför Karl XI-stig slutade frambromsen att fungera helt. Lite för spännande på våta stendrop men jag kom ned helskinnad och berömde mig själv när jag i stället för att bromsa fick vara kreativ och använda droppen som språngbrädor för hopp.

För några veckor sedan hittade vi för oss nya stigar runt jaktskyttebanan i Vemdalen. Vi hade inte tid att utforska dem närmare utan bestämde att göra det senare i höst. Jag tog chansen i dag och snurrade runt på otroligt fina tallmostigar. Sådana stigar som inte finns hemma i Östersund. Det var lite dala-känsla där i Härjedalsskogen och jag tjoade för mig själv av ren cykelglädje. Det har självklart varit roligt med sällskap men Hasse är krasslig. Om två veckor får det bli ett återbesök, då kanske med två vänner också. Det finns ännu mer att upptäcka nämligen.

Jag blev upphämtad av Hasse i Vemdalen. Vi tog en fika på Åtgården. Satt länge och drack kaffe innan vi åkte hem till stugan med ett kort fotostopp vid ett litet fall i en bäck. Följer ni mig på Instagram har ni säkert redan sett vad det går att göra med en app, ett litet stativ och en mobilkamera.