Vi hittade lite nya stigar

Det blåser in kalla höstvindar här i Storhogna. 6 plusgrader orkar temperaturen upp till. Det i kombination med blåst är kallt. Innan vi åkte ned i måndags stod jag med den flossade cykeltröjan i ena handen och featherlight-jackan i den andra. Hur kallt skulle det bli? Tänkte att det faktikt fortfarande är sommar och att jag skulle bli för varm med höstcykelkläder. Så fel jag hade. Redan i tisdags hade jag velat haft en tjockare vindjacka. I går kväll helst vinterskorna och i dag den flossade cykeltröjan.

Men det finns inget dåligt cykelväder. Bara olika grader av kalla tår efteråt.

Vi har ägnat två pass åt att leta nya stigar. Den roligaste formen av mountinbike. I går kväll ett lungt pass för att Hasses stela ben skulle få sig en blodgenomströmning. Vi trampade upp i Sångbäcken och vek av på en gammal vandringstig. Det visade sig bli en fin men tungtrampad tur upp till skidspåren på Katrina. Eller det som en gång var ett skidspår. Precis som för ett tag sedan var det med gråten i halsen jag tittade ut över alla nya tomter, skövling av fjällnaturen och många nya vägar.

I dag var vädret ännu bistrare än i går även om solen bitvis gav lite värme. Vi fick både regn och hagel över oss under de  2.5 timmarna vi letade stig runt Vemdalen. Fötterna iskalla i cykelskorna och magen kurrade av hunger. Det blev renmöte i vår favoritstig utför mot Vemdalen. De hade visst valt samma väg ned från fjället som oss.

Det blev också tung men vacker cykling uppför Bratthögen via en gammal buföringsväg som inte helt otippat mynnade ut på den oerhört fina stigen från Klockarfjällsvallen- Petter roliga DH. Vi passerade ett hygge med blåbär stora som svarta vinbär och jag sjönk bara ned i riset och bad om en paus. Tom på energi och trött. Blåbär och banan stillade tillfälligt en skrikande mage.

Buföringsvägen bjöd även på lite obanad terräng där naturen tagit över när kor inte längre buförs. Men det var vackert med all lila ljung. Efter lite fart på Petters roliga DH tog vi buföringstigen ned mot skjutbanan med en liten avstickare som fick namnet ”lilla flow” på Strava. Vi passerade två fina stigar till som vi bestämde oss för att spara till en annan gång.

Vi var helt enkelt för trötta och hade mycket klättring kvar innan vi kunde ställa upp cylarna på taket vid Vemdalsskalet.  och köpa snabb ergergi på affären innan vi åkte hem och åt oss ur huset. Tinade upp tår på det fristående elementet i stugan.

Två fina stigletardagar och är vädret med mig i morgon blir det en runda mot Fotingen som jag kikat ut på min vältummade fjällkarta. 54 kilometer uppskattningsvis där stor del blir grusväg och en del helt okänd fjällterräng. Det blir många timmar till kontot i distansfart vilket är planen inför Ragunda 100 miles. Snart lite träningsnedtrappning. Det längtar min kropp efter.