• Home
  • /
  • Cykligt
  • /
  • #52vardagsäventyr – dagsturen där allt gick fel

#52vardagsäventyr – dagsturen där allt gick fel

I fredags skrev jag om våra planer. En dagstur på fjället till Sandviksdalen. En stuga som jag har velat besöka länge men inte tagit mig till. Grundtanken var faktiskt att göra en övernattning vid Björnrikestugan. Cykla en stig jag och John upptäckte i somras och fortsätta över fjället till Björnrike. Vi var inställda på den idén ändå in på fredagseftermiddagen innan vi insåg att det skulle bli för långt, för jobbigt att ta med oss ved på cyklarna och att de skulle bli en för lång kväll i en kall stuga på fjället. Vi bestämde oss för att spara på den turen tills lite längre och varmare dagar. Sandviksdalen däremot kändes genomförbar. Vi skulle hinna den på en dag tänkte jag.

Vi packade ned trangiaköket, lunchmat och kaffetermos tillsammans med lite varma kläder. Eftersom dottern och hennes pojkvän själva skulle göra en dagstur med fika tog de bilen.

Vi cyklade upp till Storhogna och skojade om att de två kilometerna som i princip bara går uppför skulle bli det jobbigaste under dagen. Vi hade klätt oss ganska varmt och jag började svettas redan när vi svängde ut på stora vägen. Det tar ganska mycket på ben och hjärta och att cykla fatbike på asfalt och dessutom ha en tung ryggsäck på ryggen. Redan uppe vid hotellet fick jag ta av det yttersta laget. Cykelshortsen åkte ned i väskan.

Turen började riktigt bra. Hotellslingan var hård och fin även om det bitvis var lite isigt. Vi tog oss fram utan problem och jag såg framemot dagen. Vi hade vädret på vår sida med lite vind och solsken. Trots en vurpa på en förädisk isfläck var jag på bra humör.

Vi hade funderat på vilken väg vi skulle ta mot Oxsjöfjället. Antingen via sommarleden till Bräckvallen eller att ta vinter- och skoterleden över de stora myrarna för att sedan ansluta till leden. Jag var säker på att myrarna hade frusit så pass mycket att det skulle gå att ta sig över. Vad jag inte hade räknat med var att den snö som låg skulle vara lite för hård på ytan och sockrig under. Skare bär bra men det förutsätter att det är lite hårdare under.

Det gick bra i en halv kilometer innan vi fick dra cyklar över blöta partier och svårcyklad snö. Bakhjulen grävde sig ned i snön och det gick inte att cykla. Men vi gav inte upp. Tyvärr. Enklast hade varit att vända om och gjort om rundan redan då. Vi laborerade med lufttryck i hjulen. När jag sänkte trycket lite bar det minimalt bättre och jag insåg att det inte skulle spela någon roll.

När vi ömsom gått och ömsom försökt att cykla vände vi om. Drog cyklarna upp mot fjällkanten lite för att kunna skråa ned mot leden till Samevistet i stället. Det hade redan gått en timme och vi skulle inte hinna till Sandviksdalen och hem igen innan det skulle bli mörkt. Därför var det ingen mening att ta sommarleden mot Bräckvallen.

Här började jag tappa humöret. Jag hade ingen lust att cykla till Samevistet och laga lunch. Det var för mycket folk på fjället och jag hade längtat tysthet och så lite människor som möjligt. Men att åka hem och äta var inte heller så lockande. Hasse tog kommandot och bestämde att det fick bli lunch vid Samevistet eller eventuellt nere vid Fallmoran. Jag var sur och irriterad och gjorde dagens andra vurpa på ännu ett parti med is. Landade på höger sida och slog i bakväxel och växelöra i isen. Hasse fick justera och hjälpligt rikta växelörat så att vi kunde fortsätta.

Jag ska inte skylla dålig humör på hunger men när blodsockret faller är det lätt att bli irriterad. När jag dessutom var tvungen att dra cykeln mer än jag satt på den och knät gjorde ont fräste jag lite för mycket. När vi väl var uppe på vandringsleden mot Storhogna och det var cykelbart igen vände humöret lite. Dessutom skulle vi snart få laga lunch.

Början av vinterleden mot Oxsjöfjället var cykelbar.

 

Vi rullade ned till Samevistet och hittade en plats utan så mycket folk. Under en gran vi fikat vid för många år sedan. Lite i lä för den kalla vinden och med solen på oss. Jag frös och försökte värma mig med kaffe och extra kläder medan Hasse lagade mat. När pastan var färdigkokad och vi konstaterat att vi glömt saltet hemma skulle han steka fläsket och löken. Det skulle rädda upp en osaltad pasta. Han hann inte mer än fräsa smöret och lägga i resten av sakerna innan gasen tog slut. Den som varit halvfull hemma. Uppenbarligen fungerade inte vår sommargas i några minusgrader. Det blev ingen lunch och jag orkade inte ens bli irriterad. Vi åt upp de kakor vi hade och delade på en smörgås.  Sa till varandra att det var tur i oturen att vi inte hade tagit oss till Sandvikdalen. Om vi hade stått där utan mat hade cykelturen tillbaka blivit lite för tuff.

Trots att det inte alls blev som vi hade tänkt. Att vi inte tog oss till Sandviksdalen eller att vi överhuvudtaget inte kom så långt blev dagen ändå bra till slut.

Vi fick en fin solnedgång och lätt medvind i ryggen och äventyret blev ett äventyr i sig när ingenting fungerade som vi tänkt. Små enkla saker som ändå ger erfarenhet för framtida turer. Som att välja rätt gas, se till att justera luftryck i däcken på rätt sätt och att det längre tid på fatbike än med vanlig cykel. Ett bra genrep helt enkelt.

Så här i efterhand är jag glad att vi inte följde våran ursprungsplan att cykla till Björnrikestugan för att övernatta. Vi hade inte kunnat ta oss fram på den stigen jag cyklade i somras. Hade vi lyckats skulle vi fått bekymmer över fjället mot Björnrike. Slutligen hade vi med all säkerhet inte nått stugan innan mörkret.

Men inget är omöjligt. När det har kommit lite mer snö i fjällen och skoterlederna har körts upp kommer det att fungera fint att göra en dagsutflykt eller en tur med övernattning. För jag har inte gett upp. Jag vill till Sandviksdalen och jag vill gärna sova i en stuga i vinternatten!

5

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

6 Comments

Kommentera

CommentLuv badge

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: