#52vardagsäventyr – liftburen cykling på Östberget

Vardagsäventyr kan i bland innebära att göra saker långt utanför sin komfortzon. Att våga prova något nytt och känna att man faktiskt klarade av det. Som i sin tur gör att man växer lite och vågar ännu mer. Ett sådant vardagsäventyr blev det i torsdags när vi var fyra tjejer som fick coachning av Cecilia Thomasson  i liftburen cykling på Östberget här i stan. Vi har nämligen en skidbacke centralt på Frösön. Gustavsbergsbacken även kallad och för något år sedan öppnade även Ladängen som ligger på samma berg. Sommartid nyttjas berget för downhill och vanlig cykling på några av lederna. Berget är populärt att användas för stavgång, rullskidintervaller och på toppen finns ett fik. Allt detta bara 15 minuters cykling från min ytterdörr.

I våras pratade jag och Cecilia Thomasson att köra lite teknikträning på berget. Hon är grym på just det här och jag var nyfiken att lära mig mer. Det finns en liten endurodröm i mig och framförallt en önskan om att utveckla min stigcykling överlag. Men i bland blir saker inte av, det kom jobb, semester och tävlingar emellan våra planer. Häromveckan försökte jag på egen hand ta i tu med hjärnspöken som kom efter en krasch jag gjorde på cykeln. Jag åkte upp på berget och hamnade av misstag ide lite svårare banorna och insåg att det inte var rätt väg att gå då när hjärtat pickade hårt i bröstet och jag panikbromsade mig ned. Jag postade en Instagrambild om mitt misslyckade försök och det mynnade sedan ut i ett förslag från misslyckade att köra en träningskväll. Hon bjöd in till tjejcykling för att locka fler att våga.

Downhill är inget nytt för mig. Jag har provat det vid några tillfällen förut. Då i Lofsdalen med downhillcykel, alla skydd som man kan tänkas behöva ha och bekvämt åkt sittlift upp. Däremot har jag aldrig provat att åka ankarlift med cykel. Jag har inte heller cyklat de lite svårare och mer tekniska lederna på berget här på min fulldämpade cross country-cykel. Den som saknar höj- och sänkbar sadel och har inte mer än 100 mm slag fram och bak. Men någon gång ska vara den första eller hur?

Lite mindre racingkänsla på supen och mer dirtbike.

Jag och Sandra tog sällskap ut på Frösön och båda var nervösa över liftåkandet. Något som varken jag eller hon hade provat. När jag insåg att det var i Gustavsbergsbacken vi skulle ta liften och inte i Ladängen ville jag vända hem. Det skulle aldrig gå. Jag minns otaliga gånger när jag trixat med ankarlift på skidor, med dottern vilandes på knäna som liten och paniken över att tappa henne, om hur jag fastnat med bygeln, trasslat in skidor. Men å andra sidan har jag ju klarat av det.

Vi möttes upp av Cecilia och inte långt därefter kom Hanna Haglund och Ingrid Stensgård. Vi löste liftkort och fick order av Cecilia att sänka våra sadlar. För att underlätta liftåkandet och för att kunna köra så bra som möjligt utför. Vi fick sedan öva att fånga liften, få bygeln bakom sadeln och efter några meter släppa den. Jag brukar sällan känna mig bortkommen i cykelsammanhang men det här var något helt nytt. När det rullade in fler människor på enudrohojar och med lätthet tog liften och försvann uppför branten ville jag höjda sadeln och rulla stig i stället.

Eter ett par övningsförsök tog Sandra täten och rullade upp i den första branten. Ingrid och Hanna följde efter och slutligen jag. Så nervös att jag nästan mådde illa. Ville inte ramla i branten, såg framför mig hur jag skulle släpas med i liften, hur bygeln skulle ha kilat fast sig i cykeln och jag slutligen skulle glida bakåt. Krampaktig höll jag bygeln med ena handen och med andra handen försökte jag hålla cykeln någorlunda rakt, knep åt med låren runt ramen och nästan utan att andas lyckades jag ta mig över branten. Där planade sedan liftspåret ut och jag förstod att jag skulle klara mig helskinnad. Efter ett par vändor upp för liften kändes det inte längre så svårt.

Vi övade drop och små hopp. Stannade och analyserade och i takt med att vi blev allt mer bekväma tog vi leder som jag annars inte skulle ha åkt själv. Det gör så otroligt mycket för självförtroende att få pepp och coaching från någon är riktigt bra och förklarar saker pedagogiskt. Som puschar en att våga lite mer, har tåla mot och verkligen får en att tycka att det är hur roligt som helst. Cecilia har den förmågan och vi alla gjorde framsteg den kvällen. Det gjorde också mycket att vara en grupp. Det stärker och alla har olika saker som man är duktig på och kan den ena så borde jag våga. Man ser att går bra. När det började skymma vid halvniotiden och benen var trötta av att den statiska träning man får av att stå och trampa uppför sittandes så lågt rullade jag och Sandra hem.

Jag fick med mig så mycket av de timmar vi hängde på berget. Små enkla tips att tänka på och ett större självförtroende. Jag vågade mig till slut på den leden jag åkt med gråten i halsen tidigare. Jag vågade åka lite fortare och framförallt motade jag bort lite hjärnspöken när jag i stället för att panikbromsade mig ned kunde åka med kontroll och känna att det inte var så farligt. Jag var barnsligt nöjd över att kunna åka ankarlift med cykeln. Det som först såg så läskigt ut.

Fyra riktigt bra tips från Cecilia

Tjusningen med att cykla är att man alltid kan lära sig något nytt. I bland är det små saker som man egentligen bara behöver påminna sig om och i bland tekniknycklar som ger en wow-känsla. Var det så enkelt och så man skulle tänka? Fyra saker tog jag med mig från kvällen som jag kommer att påminna mig själv om och öva vidare på.

Sitt inte i baksätet

I bland får man sina sanningar krossade. Som att alltid försöka gå så långt bak över sadeln som möjligt utför. Det fungerar visserligen bra eftersom cykeln inte stegrar sig men å andra sidan tappar man kontrollen över var cykeln tar för väg. Det är som att sitta i baksätet och köra förklarade Cecilia för oss. Typsikt vanligt för rena crosscountrycyklister med hög sadel. Visst ska man justera sin kroppsvikt och inte ha den över styret utför men heller inte så långt bak. Mer centrerad och verkligen jobba med bålen.

Mestadels frambroms

Jag som inte riktigt vet vad som är frambroms och bakbroms utan får testbromsa lite i bland för att ha koll använder medveten inte mest frambromsen. Inte utför i alla fall och inte i högre farter. Det känns som man ska gå över styret. Jag bromsar lite med båda samtidigt vilket inte är fel. Däremot är det bättre att låta frambromsen jobba mycket utför eftersom man inte har särskilt mycket vikt på bakhjulet. Bromsar man för mycket med bakbromsen sladdar gärna bakhjulet.

Vi fick testa att sakta rulla ned för en brant och stökig stig. Så sakta vi bara kunde. Vi övade vidare med broms i en av de lite lättare dh-lederna. La till bakbromsen för att sladda genom kurvorna. peppade och berömde varandra och skrattade. Vi tog oss ned för riktigt branta partier där jag annars skulle ha gått i rädsla att hasa ned.

Dessutom och kanske det allra bästa; jag vet numer att bakbromsen är den hand jag borstar tänderna med. Det vill säga på höger sida. Det har tagit 10 år att hitta en liknelse som fungerar. Jag kan aldrig lära mig höger och vänster men jag vet vad jag göra mina händer.  Jag ska villigt erkänna att det känns mycket tryggare nu när jag inte behöver testbromsa varje gång!

Den här steniga stigen har jag bara vågat mig på några få gånger innan. I onsdags gick det över förväntan. Foto Sandra Wahlqvist.

Tits and Ass

Ett enkelt och med lite glimten i ögat sätt att tänka kurvtagning. Det som jag är väldigt dålig på. Framförallt när det går utför. Rumpan ut och överkroppen dit man ska. Det gör att blicken hänger med och cykeln svänger utan man själv vrider på styret. Det är sådana saker jag gör utan att egentligen tänka på det. När vi väl skulle prova gick det inte riktigt så bra som jag ville. De tighta svängarna i dh-banan var lite för kluriga och jag fick göra om ett par gånger innan det kändes bra. Det blir nästan svårare när man aktiv ska tänka för att göra rätt.

Ingrid Stensgård visade hur man tog kurvorna! Foto: Hanna Haglund

– När stenen kommer är det redan försent

Allt handlar om linjeval och att ha blicken långt fram. Inget nytt i sig men att påminna sig om att det som precis ska passera ens framhjul redan är försent att göra något åt. Det har man redan sett och går inte att göra så mycket åt. Ändå kan jag i bland bromsa just precis när jag ska över eller förbi något. Jag tappar linjen. Att i stället alltid ligga steget före och våga lita på att det linjeval man gjort är bra och att cykeln klarar mer än man tror gör att det går. Det blir självklart lite läskigare när det går utför och farten känns vara högre än på en plattare stig eller när det går uppför. Jag blir i bland lite för rädd när jag inte ser vad som finns bakom en kant även om jag åkt den flera gånger.  Det gör att jag bromsar precis före och tappar fart. Så som med all cykling på stig är farten viktig. Utan den är det svårt att komma över stök och svårt att hoppa.

Varför inte prova själv?

Har du någon kompis som är duktig att åka utför, passa på att träna teknik tillsammans. Det behöver nödvändigtvis inte vara liftburen cykling men gärna leder/stigar som går utför. Stanna vid svårigheter, diskutera och prata linjeval. Testa flera gånger om. Känslan när man klarar något som känns svårt är oslagbar. När man efteråt tänker att det där var ju faktiskt inte så svårt ändå. Även om du inte tänker köra enduro eller downhill utan bara cyklar stig, kör långlopp eller åker grusväg är sådana här teknikövningar bra. Du lär känna cykeln och dina begränsningar och starka sidor. Du får mer kontroll och större mod och saker som att bromsa och tänka linjeval tror jag alla har nytta av.

Jag kommer att fortsätta öva. Det är lite synd att jag kom på hur roligt det var lagom tills liften här stänger för säsongen. Det är bara någon vecka kvar. Å andra sidan finns lederna kvar och det går lika bra att cykla upp till dem. Jag fick mersmak och tittar faktiskt på höj- och sänkbar sadel till cykeln. En liten sak som gör nytta även på stigarna jag kör vanligtvis. Så ska jag investera i knäskydd. En sak jag tänkt på länge men inte kommit mig för.

3
Share

2 Kommentarer

  1. Bra jobbat! Ser ruskigt kul ut 😊
    Mari recently posted…Helt galen helg!My Profile

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge