• Home
  • /
  • Cykligt
  • /
  • Att springa trail är lite som att cykla mountainbike

Att springa trail är lite som att cykla mountainbike

Jag funderar ofta på saker när jag tränar. Saker som i bland är helt oväsentliga och i bland saker om jag analyserar, hittar samband och får lite wow-känsla av. Som att den löpning jag ägnar mig åt i bland till en viss del liknar mitt sätt att cykla. Att jag genom att springa blir en bättre mountainbikecyklist. Att jag är bra på att springa utför och i teknisk terräng beror på att jag cyklar.

I höstas fick jag en kommentar på en Instagrambild från min fjällmara i slutet av augusti. När jag svarat en annan tjej att löpning är lite som att cykla då det konstaterades att jag sprang bra trots att jag nästan bara cyklar. Min cykelkompis Anders Blomqvist kommenterade att det var intressant att jag fångat upp likheten med cykel och löpning och han ville att jag skulle utveckla det i ett inlägg. Det inlägget har legat länge i utkastmappen och jag kom på inlägget när jag och Elna pratade om alternativ träning i ett poddavsnitt för några veckor. Vi kom in på det här och Elna kunde känna igen det. Hon som har orienterat mycket. Jag ska göra ett försök att förklara hur jag tänker. Så bättre sent än aldrig då Anders!

Alternativ träning är inte dumt. Kroppen är till för att röra på sig och göra det på olika sätt stärker kroppen och variation är bra. Det ena behöver inte utesluta det andra även grenspecifik träning är viktigt om man vill prestera i en idrott. För mig som inte tävlar på hög nivå och kombinerar två sporter som skidor och cykel är variationen viktig.

Att då kombinera löpning och cykling ger mig en winwin-situatuion. Jag blir inte snabbare av att springa stig men jag utvecklar min förmåga att se stigen och kan göra bättre val när det är stökigt. Både när jag springer och cyklar. För den löpningen jag gör i fjällen och på stigarna hemma liknar mountainbikecyklingen.

Jag får tänka linjeval. Låter huvudet jobba hela tiden för att klara av tekniska bitar, hinder och svåra passager. Jag ligger inte och matar kilometer efter kilometer likt jag gör när jag cyklar landsväg. Där ligger fokuset på att behålla fart, svänga när det behövs och hålla mig på vägen. Ungefär som att springa en väg. Det är inte särskilt svårt tekniskt (därmed inte sagt att landsvägscykling inte innehåller många tekniska bitar som kurvtagning etc)

I löparskor kommer stigen närmare på något sätt. Mindre stenar och stök känns mer och jag registrerar det. Jag hinner också se stigen på ett annat sätt när farten inte är lika hög. Cyklar jag sedan samma stig har jag kvar det i minnet och kan lita på att jag kan ta mig över ojämnheterna utan att tappa fart. Är det brant och stökigt utför låter jag benen gå av sig själv. Litar på den linjen ja sett ut innan fungerar och flyter ned. Jag ändrar mig inte i sista sekund utan ser framåt. Till nästa svåra passage eller kurva. Att se framåt och planera är en av nycklarna när det kommer till att cykla svåra passager utför. När stenen kommer är det redan försent. Det är en tanke att använda och som jag skrev om i ett inlägg när vi fick riktigt bra tips en kväll i downhilederna i stan.

Storhogna fjäll

Det här är ju egentligen samma sak som att gå en bana innan man kör det. Oavsett om det är cykel, utförsåkning eller någon annan sport där det är viktigt att lära känna det man ska sig an. Även om du inte kan springa kan du ändå vinna mycket på att gå den där för dig svåra stigen, passagen, uppförsbacken eller nedförsbacken.

Så gör jag ofta när jag tekniktränar. Lägger cykeln bredvid stigen och går fram och tillbaka. Stannar och tittar, funderar och provar sedan en tanke. Cyklar igen, stannar och läser av tills att jag klarar det.

Jag tror som sagt att löpningen ger mig mycket vad gäller teknik. Tänker att det inte är en slump att de som tidigare kört enduro är duktiga stigcyklister. De har stigtänket med sig. För att sedan bli snabb behöver ju hjärtat jobba. Men många gånger vinner man mycket på att vara tekniskt duktig. Även på enkla stigar och lättare lopp. Man spar energi helt enkelt.

Bortsett från det hårda som tekniken ger mig också terränglöpningen samma frihetskänsla som cyklingen. När den sker i fjällen och på de fina cykelstigarna jag hemmavid. Det handlar inte då mycket om att ta mig fram så snabbt utan bara vara ute och njuta. Precis så som jag gör med kaffetermosen och ryggan. En stor pusselbit i träningslivet och för att hålla träningsglädjen vid liv. För min del i alla fall.

Så varför inte prova att springa lite i vår och sommar? Se om du utvecklar din cykling lite mer?

3

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

3 Comments

  • M

    mars 11, 2018 at 13:35

    Likheter, och olikheter? Jag brukar fnurla på aktivitetens/hastighetens/årstidens inverkan på upplevelsen, även om det så bara är nån av standardrundorna i hemmaskogarna.
    Vandring, en hastighet, en upplevelse. Blicken hinner även ta in mer mer i omgivningen.
    Löpning, uppförsbackarna är jobbigare för mig, och man måste passa var man sätter ner fötterna kring stenar och rötter. Särskilt om det är blött och halt. Men ibland får man påminna sig själv att titta upp och ta in!
    Cykel, samma problem med vissa av uppförsbackarna, och en del stenar/rötter/trixigare passager behöver jag kliva av och leda cykeln genom. Nerför blir man ju helt fokuserad på att kombinera farten och terrängen, för att inte vurpa i onödan på nåt eländigt hinder. Men på transportsträckorna kan man ju tvärtemot löpningen vara rätt pigg, och ha ork att lyfta blicken och plötslig kanske se nya miljöer vid sidan om stigen, och man inte orkat se när man springer och är tröttare fysiskt.
    Vinter, vår, sommar, höst, skogen ser helt olika ut, skilda intryck, oavsett hur man förflyttar sig. Snö eller gegga, grönt eller brunt eller vitt. Mörkt under lövskogens blad trots dagsljus, eller fri sikt på höst när allt fallit av eller tidig vår innan allt spirat igen. Dagsljus i solsken eller mulet, eller pannlampsmörker.
    Tricket att vända på standardrundan, oj, ibland tror man ju att man är i en ny skog!

    Så många maffiga intryck man kan få, vilken förmån att få bo i ett land med tillgänglig natur, och årstider!
    (Jag bodde några år i Shanghai… extrem storstad, platt, dålig luft och i perioder alldeles för varmt.)

    Svara

Kommentera

CommentLuv badge

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: