• Home
  • /
  • Cykligt
  • /
  • April – nu spelade du väl oss ett spratt?

April – nu spelade du väl oss ett spratt?

Man ska inte ropa hej fören man är över bäcken. Inte heller tro att våren infinner sig redan i april om man bor i Norrland. Men det är lätt att låta sig luras. Som nu. Det har töat. Värmen har kommit och gått och vägarna tinat fram och torkat upp. Tanken på att lägga om till sommardäck kom lika snabbt som den försvann i dag. För om gårdagen bjöd på tidig känsla av sena kvällar på stan när vi gick relativt lättklädda ned för en afterwork så bjöd dagen på julkänsla. Stora tunga och blöta snöflingor och moddiga vägar. Grått och disigt och en lätt vind. Lite festligt med tanke på att förra inlägget jag skrev var ett adjö till vintercyklingen.

För vinter kanske inte det man vill ha på distanspasset och än mindre ju närmare sommaren man kommer. Men har man sällskap av vänner, ett pass i träningsschemat som säger 3 timmar och tagit sig igenom en vinter av allehanda väder och kyla är det bara att fullfölja sin plan. För vänner gör det lättare, en grön markering i träningsdagboken ger tillfredställelse och man mår alltid lite bättre när man kommer hem. Ännu bättre när man tagit sig igenom ett pass som varit lite tjurigt vädermässigt.

Så var det i dag. Vi mötte upp Sara utanför våran port och cyklade till Brunflo. Där mötte Erika,Claes och Towa upp och vi rundade viken. Towa var modig med sina sommardäck på cykeln. Vi skiljdes åt vid brofästet på Frösösidan och Hasse, jag och Sara fortsatte ut på ön. För att se om det gick addera lite stig till passet. Snurrade en stund i Vallaland på hårda vinterstigar innan vi tog oss upp för Härkebacken i makligt distanstempo. Jag tänkte på att jag häromdagen varit så nöjd över att inte behöva frysa om händerna något mer den här vintern medan jag skakade fram lite värme i dem. Var tacksam över att det inte regnade. Det hade i sådana fall varit ett rejält ihållande kallt vårregn. Snöflingor blöter ned lite långsammare.

Foto Sara Rönnberg

Vi sa hejdå till Sara i badhusparken och rullade förbi Ica för att handla äpplen till en paj. En paj jag längtat efter under rundan. Något att se framemot och ha som morot. När klockan slog över på 3.10 timmars rulltid stannade vi vid porten och kunde lägga ännu ett bra distanspass till handlingen. Och väl hemma kom den där gröna markeringen i träningsdagboken när passade laddades upp och nöjdheten över att återigen trotsa väderleken. Ännu ett kallt vintercykelpass, ett av många. Och så en liten känsla av stolhet över att helg efter helg cyklat distansrundor ute i kyla och snö med några avbrott för skiddistans.

Men du april. Visst spelade du oss ett spratt i dag?

3

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

Kommentera

CommentLuv badge

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: