Backintervaller, chainsuck och blodvite

Idag var det inte min dag. Det mesta gick fel bortsett från intervallerna.

Började med att jag inte kunde hitta grunkan till kolsyrepatronen. Troligtvis la jag den på nåt bra ställe efter söndagens cykeltur, synd att jag inte mindes var. Fick helt enkelt strunta i att få punka. När jag äntligen kom i väg hade jag glömt att tvätta pulsbandet och pulssiffrorna levde sitt eget liv. Inte det mest optimala om det ska köras intervaller. Så jag fick tråckla av mig cykeltröjan i Österängsparken för att fiska upp bandet och försöka spotta rent det. Äckligt, jag vet, men vad gör man? Fullt av folk var det dessutom.
När jag kom till badhusparken upptäckte jag att jag glömt att fylla flaskan med vatten. Bra där! Vände inte hem.

Utan några fler missöden kunde jag ge mig kast med första intervallen i sommarhagens steniga backe. De andra skulle köras i en backe upp mot Frösövallen som vi brukar susa utför i.
Kändes riktigt bra, både kvick och stark uppför.

Kanon, tills jag nådde toppen och kedjan fastande mellan drevet och ramen fram.

Finns det något mer frustrerade med chainsuck? Nej, tredje gången på kort tid. Nu hade kedjan kilat fast sig rejält, det tog en halvtimme och ett sår på tummen innan jag lyckats få loss skiten och kunde fortsätta.

Jag hade planerat att köra runt 8 intervaller men eftersom klockan började ticka i väg fick jag revidera planen lite. Innan man når backen jag skulle ta ska man över en lång bit rejäla rötter. Brukar inte vara något problem. I dag gick det åt skogen.

Vet inte hur jag lyckades men jag hamnade på mage på styret, tappade andan och gjorde en långsam volt över styret. Landade bland rötterna och med vänstervaden på framdrevet, det gjorde ONT. Men det är bra att lära sig att ramla på alla möjliga sätt, undrar vad jag ska hitta på nästa gång?

Efter ett par sekunder för att kolla om cykel höll och få tillbaka lite luft kunde jag försiktigt ta mig till backen och genomföra mina intervaller. 4 st på max upp, ungefär 1 1/2 min var med rullvila utför. Femte och sista intervallen gjorde jag från ängen och hela vägen upp till Frösövallen och vandrarhemmet. 3 1/2 minut på max. Sen rullade jag hem lite mör av utmattning och vurpan.

Bortsett från vurpor och kedjekrångel fick jag till ett bra intervallpass. Det blir inte lika strikt som på trainern men bra träning när underlaget inte är slätt. Det är lättare att ge sig lite ute, vila de där sekunderna när det planar ut lite. Jag fick piska mig själv att verkligen ge allt hela tiden. Förut har jag inte kört så många rena intervallpass på cykeln utomhus och känner att det saknas. Tanken är att åtminstonde lägga in en typ av ren intervall per vecka. Inte den roligaste cykligen men välbehövlig! Då blir det ännu roligare att köra fartlek, tröskel och fikaturer!

Nu ska jag måste jag nog försöka att duscha av mig, gruvar mig. Det kommer att svida rejält. 

0

7 Comments

  1. Faktum är att kedjan är ny, har inte kört många mil på den. Dock omsord för dagen. Men den kan ju iof vara dålig för det! Kollar på det.

  2. Jag brukar alltid ramla och slå halvt fördärvad på vänster ben. Mycket bra eftersom man då inte pajar växelöron eller andra essentiella delar.

  3. Så kedjan är ny men vevpartiet har gått lite längre? Då kommer du nog inte slippa undan chainsuck med mindre än att klingorna också behöver bytas.

  4. Karin- Klingorna ska ha varit bytta de med när jag fick cykeln. Bilden gör inte det hela rättvist, eller snarare är de riktigt skitiga.
    En dum fråga, jag är inte så haj på mek av mtb, men jag justerade växlarna innan jag for ut, fick inte riktigt till det så bra som hasse lyckas med och drogs med rejält skrap på framväxeln..kan det vara så att det behövs justeras där precis som racern för att inte kedjan ska hoppa av?

  5. Det är tänkbart, att det inre ändläget på framväxeln ligger för långt in. Då kan kedjan hoppa av innanför minsta klingan.

Leave a comment

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: