Bynäset – livskvalite en torsdagskväll

Kommer ni i håg den storm av ilska mot cyklister och förslaget att förbjuda cykling på Bynäset som jag skrev om i våras? Kommunen beslutade till slut att tillåta cyklingen efter en bra diskussion, vettiga argument och många som verkligen ställde upp och förklarade varför cykling skulle få bedrivas där.

Kommunen har rustat upp Bynäset. Dels med ett staket som löper nästan runt hela halvön för att se till att inte någon går utanför stigen. Det ligger nämligen kvar gammal oexploderad ammution. Men även uppresning av stigen, grusad på en del ställen, fina portaler vid start och nya bänkar för dem som vill vila. Jättebra måste jag säga och själva stigen ser ut som den gjorde innan bortsett från några färre trånga partier. Vilket i sig är bra. Ett argument som lades upp i våras och som talade emot cykling var att det skulle bli för trångt att mötas på stigen. Det är inga problem i dag trots staket. Vi fick möte, stannade och de som kom kunde passera med god marginal.

Bynäset är ett av de allra finaste platserna att cykla på här och jag är så glad att det inte förbjöds i våras. Det kommer att ske en utvärdering till hösten men jag tror inte att det kommer fram några argument som talar emot oss som cyklar.

Kvällens runda gav livskvalité. Lugn cykling med Robin och Hasse.  Små ryck lite här och där på de fina lite tekniska stigarna ute på Bynäset. Kaffe nere vid stranden i något som kunde kallas sommarvärme. Någon pulshöjning i ett par backar med ett par ben trötta av gårdagens intervaller.

Vi avslutade med ett stopp på Max innan vi skildes åt. Ingen av oss tre hade ätit middag och ute på Frösön någon mil hemifrån blev vi så där hungriga att det liksom rev i magen. Efter nästan fyra mil behövde vi fylla på.

Helt enkelt en runda att minnas när hösten kommer!