Östersund får MTB-SM 2018 och 2019 samtidigt som kommunen vill begränsa stigcyklingen

För några veckor sedan kom nyheten att Östersund kommer att arrangera SWE-cupavslutningen i MTB i höst. Jag har hört det ryktas om att MTB-SM skulle arrangeras här i Östersund och i dag blev det officiellt då kommunchefen Anders Wennerberg delade nyheten på Facebook.  MTB-SM 2018 och 2019 kommer att arrangeras gemensamt av Frösö IF och Svenska cykelförbundet och hålla till vid Frösö Park och området där. Det är XCO såvitt jag förstår. (kortare varvlopp på bana)
En jätterolig nyhet och framförallt är det bra för Östersund som stad och i synnerhet som cykelstad att det satsas på mtb-tävlingar här uppe.

Samtidigt som den här nyheten lyfts i sociala medier som något positivt för Östersund höll kommunstyrelsen möte i dag där förslaget att förbjuda cykling på Bynäset fick majoritet bland politikerna. Dock är inget beslut ännu taget eftersom det ska klubbas igenom om ca tre veckor.

Bynäset är ett gammalt militärt övningsområde och har under åren varit i ropet för sanering och för att stängas för allmänheten för den risk gammal ammunition kan av misstag utlösas. Det har sanerats i omgångar. Det i sak att det finns risk för allmänheten att vistas utanför stigarna (där ändå militären hade motionslöpning under tiden F4 var aktivt), där är inget jag motsätter mig.

Men när argument som att cyklister river upp mer längs med stigen, att det blir för trångt att mötas på stig och att det främst handlar om att kommunen vill göra motionsspår av Bynäset blir det fel. Vandrar, går eller springer du är det okej att vistas där. I kommunens övriga motionsspår är cykling förbjudet. Riktigt var det gäller beror på vem man frågar om man får tro de kommentarer som framkom när nyheten dök upp.

Vårt kommunalråd AnnSofie Andersson kommenterade beslutet i en intervju i tidningen;

Det var stor majoritet för ett förbud. På motionsstigar går, promenerar och springer man på, inte cyklar.

Föreställningen att cykling skulle slita mer på naturen är inget nytt och något som man tog upp även när Blanktjärnsrundan i Vålådalen var uppe för diskussion. Det ökade trycket av besökare hade skapat ett stort slitage på lederna. Man konstaterade att man inte kunde göra det så enkelt att enbart skylla det ökade slitaget på enskilda grupper, som cyklister, vandrare eller löpare. Det handlade om ett ökat tryck, av alla. Den artikeln finns att läsa här. 

I stället för att förbjuda cykling hittade man andra lösningar för att få det att fungera, som att cyklister tar rundan åt ett håll och vandrare åt ett annat för att kunna mötas och samsas. Man skyddade även stigen och naturen med mer spänger osv. Framförallt hittade man en lösning i stället för att skapa ett förbud.

Det går inte att sticka under stol med att det finns en problematik i vem som anser sig få nyttja stigar, leder och skogspartier. Motsättningar finns och har alltid funnits mellan de som nyttjar stigarna. En del anser att cykling inte ska bedrivas i skogen, andra tycker det. Det kan upplevas otäckt att bli omkörd eller få möte med en cyklist som kommer i högre fart. Det finns dom som inte tar hänsyn eller visar respekt. Men det är saker som går att göra något åt. Som att samsas, stanna upp, låta den går eller cyklar passera.

Allemansrätten i Sverige tillåter att vi får vistas i skogen, till fots eller på cykel så länge vi tar hänsyn till naturen. Kommunen kan samtidigt göra inskränkningar i allemansrätten som förbjuder till exempel ridning och cykling. Men när det görs som i det här fallet på argument som jag anser inte håller känns det inte rätt. Och som Cecilia Thomasson kommenterade i en tråd på Facebook bygger sådana tankar på gamla föreställningar om vilka som får nyttja naturen och motionsspår.

Det är ju intressant hur allt vinklas och att motionsspår ska användas på det sätt som det alltid har gjort, inte på det sätt som vi vill nu, dvs av cyklister, löpare, vandrare, å alla andra sätt. 

Det blev en stor diskussion om det förslag som kommunen tog i dag i vårt Facebookforum. Men i diskussioner växer också stora krafter i gång. Krafter att göra något åt som som håller på att hända. De lokala föreskrifterna kommer att klubbas igenom vid kommunfullmäktige den 27 april. Fram till dess finns det tid.

Bland annat har förslag på medborgarförslag, att samla in namnunderskrifter och en uppmaning från Anders Brommé från Svenska Cykelförbundet att samla i hop argumenten. Skicka dem till honom för att Förbundet och Svensk cykel skickar en skrivelse till kommunen.

Jag vill självklart inte tro att det bara är en början på ännu mer inskränkningar i var det är tillåtet att cykla i framtiden. Men jag kan inte sticka under stol med att det känns så.