I lördags var jag sliten och trött och bloggade om skidpass som bara är så tunga. Jag trodde att det skulle vända. Att det bara var en liten svacka. Eftersom jag inte ville slita runt i en skejtbädd som inte var så bra preparerad vallade jag de klassiska skidorna i söndags. Vi överraskades med riktigt kallt vinterväder och varken jag eller Hasse hade tagit med de lite varmare skidkläderna. Jag fick ta den allra tjockaste underställströjan jag hade packat ned, leta fram en buff och hoppas att jag kunde åka mig varm.

Hasse fångade mig i början av den långa stigningen upp på toppen av spåret. Det ser i alla fall stabilt ut. Känslan en helt annan dock.

När vi parkerade bilen stod tempen på 13 minusgrader och bitvis sjönk tempen ännu mer.  Kalla dagar gör snön kärv och glidet blir lite sämre. Åtminstone om man som vi vallat för några få minusgrader. Jag kämpade mig runt spåret precis som på lördagen. Med en trött känsla i varje kroppsdel. Jag orkade inte riktigt trycka ned skidan i snön och fick tjuvsläpp trots bra fästvallning. Jag orkade inte heller hålla trycket uppe i stakning och balans och viktöverföringen var stapplig. Vi tog den långa backen två gånger och snurrade ett par varv på toppen innan jag började frysa och insåg jag faktiskt inte orkade så mycket mer än 16 km.  Jag hade kämpat bakom Hasse i princip från första stavtaget och lovade mig själv en extra vilodag.  För när ett skidpass säger åt en att vila är det bara att lyda.

Även om det var tungt och inget riktigt stämde njöt vi av att åka runt i en vinterdröm och sa båda att vi ville stanna tiden en stund och sedan låt alla vinterdagar var som de var i söndags. Storhogna bjöd på magisk vinterväder och riktigt fina klassiska spår. Strax innan vi vände ned mot bilen igen fick vi det där fina decemberljuset. Det som ändrar färg redan efter 13 på dagen. Det som är lite skört som jag säger.

Det blev inte bara en extra vilodag utan två eller kanske till och med tre. Jag har haft en underlig känsla i kroppen. Tung i bröstet och huvudvärk utan att det riktigt är en förkylning. Yr av sömnbrist och så osugen att cykla. Konstigt nog. Kanske går jag över till gymmet i kväll och kör lite core och trampar en stund på lätt motstånd för att inte ha gråsuggor till ben i morgonkväll. Det är dags för andra deltävlingen i Zwiftserien. Eller så låter jag bli och hänger i soffan medan Hasse kör tävling i den virituella cykelvärlden vi flyttat in i. Vi får se.

2

4 Comments

  1. clara december 14, 2017 at 12:19

    Hoppas du mår bättre snart! Fint verkar det ha varit iaf!

    Reply
    1. Helena december 15, 2017 at 16:03

      I dag är det bättre, eller redan i går! Tröttheten är nästan förbi. det var superfint i söndags. Jag hoppas på en lika fin helg 🙂

      Reply
  2. pilla december 15, 2017 at 08:07

    Hur underbart lät inte det?! hoppas på lite skidåkning på söndag för egen del.

    Reply
    1. Helena december 15, 2017 at 16:05

      Så underbart det kunde bli (bortsett från kass teknik haha). Håller tummarna för en fin skidsöndag för din del!

      Reply

Lämna gärna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.