Rättviks fina tallmostigar.

Rättvik bjöd på sommarvärme, klarblå himmel med små molntussar. Så där jobbigt somrigt. Andra passet för i år utan arm- och benvärmare. Jag ville testa hur kroppen känns och hur ryggen skulle reagera med camelback eftersom söndagens tävling ser ut att bli i det riktigt varma skalet. Ville testa om veckans krasslighet har gått om sig och om kroppen är startklar för tävling på söndag. Av dagens tur att döma är den inte det. Jag har superpigga och starka ben. Så där det så det surrar lite i dem och de är fulla av överskottsenergi. Så som de var för några veckor sedan när jag var starkare än på mycket länge och hetscyklade en fredagsmorgon.  

Dalapropaganda

Däremot hostar jag så fort pulsen går upp lite. Det blir tungt och slemmigt i bröstet och pulsen sticker i väg med lite för många slag. Det är sällan ett bra tecken. Inte när passet är av promenadtempotyp. Nu är det förvisso bara fredag och två dagar till start men ändå. Det känns inte helt okej. Jag har ett annat lopp lite längre fram som jag så gärna vill köra och vill köra riktigt bra. Kanske är det bäst att inte riskera ännu fler dagar av krasslighet. Men det känns lite surt eftersom benen är så starka och de senaste dagarnas vila har gjort att formen börjar infinna sig. Jag vill så gärna testa hur nya cykeln beter sig på ett långlopp.

Vi får se helt enkelt. Än lever hoppet.

Efter cyklignen och en snabb dusch mötte vi upp Katja och Jonas på Fricks för en fika. De är i krokarna för att cykla och då kändes en träff som en nödvändighet! Jag har följt Katja i många år och det var lite som hon sa, att träffa en seriekändis. Vi satt en lång stund och jag hann med både påtår och tretår. Superoligt och jag hoppas det blir fler gånger. Finfika i sin finaste form!

1

Lämna gärna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge