Tävlingspremiär på Zwift – se och lära

I kväll var det dags för KISS Womens Crit-Europe series på Zwift. En serie om 10 kriteriumlopp. Ett lopp i veckan och de 7 bästa resultaten räknas. De två bästa damerna och herrarna gör om segern live. Serien går även i Nordamerika.

Det lät riktigt roligt och jag anmälde mig till dagens lopp redan i tisdags via appen Mobile Link. Vanligtvis brukar tävlingar och gruppcyklingar delas in i kategorier utifrån ens watt/kg. Jag kör i B. Här startade alla tillsammans, från D upp till A. Ett stort spann med andra ord och många på pappret starka A-damer. (Självklart har jag spanat in motståndet innan. Det hör till). Jag tänkte att en tjejklunga och ett varvlopp på 34.2 km skulle passa bra som tävlingspremiär.

Tyvärr var inte förkylningen riktigt borta och jag var tveksam till om kroppen skulle fixa att köra hårt i dag. Velade in i det sista och bestämde mig för att köra så länge som det kändes bra.

I startfållan i god tid för att värma upp. Här var vi bara 13 stycken innan det började droppa in folk.

I startfållan fanns även Linda Tufvesson och vi peppade varandra lite innan startskottet gick. Jag hade fått veta att man ska trampa upp en hög watt strax innan för det är full fart från start. Jag lyckades ganska bra och hamnade i andraklungan där det ändå gick ganska lugnt till.

Jag i blåa SZR-kläder och Linda i blå tröja till vänster.

Jag kunde återhämta mig lite och öva på att försöka åka bra i klungan. Det är inte så lätt. Trycker man till för mycket åker man som en projektil fram i spets och lika fort ramlar man bakåt om man inte håller watten uppe.

Uppför, min starka sida.

Efter någon kilometer fick jag in flytet lite grann och kände att jag var stark uppför. Jag kunde återhämta mig samtidigt som jag med låg kadens höll farten uppe. Det kändes helt okej i kroppen och jag höll mig till min tröskelpuls. Där som jag kan ligga och mata länge.

Varven avlöste varandra och kilometerna tickade på. Jag åkte som en jojo i klungan, tog in uppför och tappade utför. Benen kändes starka och tänkte att det är lite knäppt hur man sugs in i något som är ett tv-spel. Tävling på riktigt fast inte. Jag tänkte att det var lite bisarrt att de runt omkring mig satt någonstans i världen på sina trainers och körde tillsammans med mig. Alla lika sugna på att ta en bra placering.

I verkligheten ser det ut så här. Med tvättställning, stjärnor i fönstren och en laptop.

På det näst sista varvet höjdes tempot litegrann och det blev nervöst i andraklungan. Jag som kört taktiskt hela vägen var inte riktigt med när det sprack upp. Jag drog upp klungan till några som gjort ett ryck och vi hämtade in några cyklister.

På det sista varvet stack några tjejer och jag pendlade mellan 10-16 plats. Innan hade jag legat mellan 6-10. Jag väntade på spurten och missade helt att målgången faktiskt skulle gå uppför. Där som jag varit som starkast och missade helt när de andra stack och plötsligt var målportalen passerad utan att jag hann spurta. Rullade in på en preliminär 15:e plats av 38 damer. Jag var också snabbaste svensk. Inte illa. Upp till pallplats var det bara 47 sekunder. Ett tight race med andra ord!

En riktigt fin premiär och ett bra sätt att se och lära. Jag kände mig stark och hade mer att ge och det lovar ju gott för nästa deltävling. Det här är ju hur roligt som helst. Det trodde jag aldrig jag skulle säga om en timme på trainern hemma i vardagsrummet.

Nu ska jag ladda pannlampor, lägga fram kläder och äta lite innan jag går och lägger mig. Det väntar Happymorningride i morgon. Det blir nog fatbike i morrn, det har nämligen kommit mycket snö i dag. 

3
Share

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge