Längdskidpremiär och om den nya spårdragningen på Storhogna

För ett år sedan var det för varmt för min vintercykeljacka. Så skrev jag i ett inlägg då. Vi cyklade i delar av Storhognas skidspår. Dagen efter gjorde vi en topptur i löparskor. Då i långärmat och en vindjacka som togs på uppe på Oxsjövålen.

Nu den 5 november ligger snön djup, både på vägar och i terrängen. Mellan tummen och pekfingret har vi 3 decimeter snö runt stugan och det fortsätter att snöa. Tempen ligger på 7 minusgrader och det ska både snöa och vara kallt till veckan som kommer.

Överpepp skidpremiär

Rekordtidigt för min del blev det längdskidpremiär i dag. Det kunde inte ha blivit av. I går kväll blev jag så trött och illamående. Orkade gildvalla en skida innan jag fick ont i magen och låg på soffan i stället. Säker på att jag blivit sjuk och att morgonens cykling kändes tung på grund av det. Lagen om alltings jävlighet eftersom jag varit så ivrig att jag under veckan har haft svårt att sova.

I morse vaknade jag piggare. Fästvallade och plockade fram kläder. Skojade med Hasse när jag skulle hämta pjäxorna i hallen att de var kvar hemma i stan. Satte skrattet i halsen när jag insåg att det var just det som jag hade gjort. Glömt dem hemma. Efter lite panik och ”nä skit åk ensam du” (stresshantering inte min grej, jag ger upp direkt, tänker inte klart) ringde Hasse upp till skidshopen och hörde sig för om öppettider. 80 kronor fattigare och med ett par pjäxor på fötterna kunde vi äntligen få komma ut på snö.

Skidpremiär är allitd skidpreimär. Det vill säga att det tar ett tag innan kroppen förstår vad den ska göra. Att den ska koordinera armar och ben. Jag kände mig stapplig i början men kom ändå ganska snabbt in i rörelserna. Visst kändes det att jag slarvat med styrkan under sommaren och viktöverföringen hade mycket att önska. Men löpningen under hösten har gjort gott.

Jag fick visserligen skavsår av hyrpjäxorna redan efter 3 kilometer men klisterlappen från Nordenskiöldsloppet på skidorna påminde mig om att jag åkt långt och kunde inte gnälla över lite smärta i fötterna. De där lapparna kommer mentalt att hjälpa mig mycket i vinter.

Det blev 11 km i ett sagoland med snöulliga träd. Från det blå ljuset nere vid spårcentralen och upp i dimman och fukten där världen var monokrom. Vinterljuset är häftigt.

En galet fin skidpremiär  med andra ord och för första gången också en skidpremiär på mina finskidor. De som jag brukar ta fram någon gång efter jul. Så bra var förhållanderna i dag. Det är nästan för bra för att vara sant. Det är draget för klassiskt och för skejt och det är ju trots allt bara början av november.

Storhognas nya spårdragning

Spåren på Storhogna är omgjorda till den här vintern. Ni som följer bloggen vet att jag varit riktigt orolig över hur den nya spårdragningen skulle se ut. Om Storhogna fortfarande skulle vara ett av de bästa spårsystem i området. Så som det såg ut i somras gjorde mig ledsen och uppriktigt förbannad. Men samtidigt ska man inte heller döma ut något innan man provat.

Det gamla 8 km-spåret är numer 9 km och spårcentralen har flyttats ned mot husvagnsparkeringen. Starten av skidspåret har gjorts om med en extra slinga på runt 500 meter innan man påbörjar klättringen upp mot toppen. Jättebra måste jag säga. Den stund det tog att åka slingan hann kroppen bli lite varm.

Några hundra meter efter korsningen av de tre ”spåren” tog spåret en annan väg  med en korsnig av väg innan det anslöt till solbacken och den gamla dragningen till solbacken igen. Den borttagna delen var en av spårets finaste.

Borta är den långa sega slakmotan upp till toppspårets korsning. Den som jag gillat så mycket. I stället gick spåret längs med liften. Men det var nästan bättre. En jämnare stigning och bredare spår. Efter den intakta 2.5 km:s slingan kändes dragningen nedåt som en lite dålig nödlösning. Tidigare en ruskigt fin utförsåkning med lika ruskigt fin utsikt. Resten av slingan som den tidigare varit bortsett från att spåret har ett annat slut på runt 100 meter.  Över förväntan som sagt och jag kommer nog att vänja mig. Killen i sportshopen sa att spåret inte var helt färdigt vad gäller dragningen. Det blir bra tror jag trots allt.

I morgon väntar ett pass skejt tillsammans John som vi brukar cykla tillsammans med här. Jag har skejtpjäxorna i stugan. Har dubbelkollat och köpt compeed. Om jag kände mig lite stapplig i dag är det nog inget mot hur det kommer att kännas i morgon. Skejt är lite svårare att komma igång med.