Det här med vardagsmotion- del två

 Jag är så jävla less att gå. (förlåt för svordomen)

Kommer ni i håg mitt peppande inlägg om vardagsmotion och hur glad jag var att få lite längre till jobbet?

För de promenader jag tidigare har kunnat ta i jobbet till hembesöken kommer att bli färre eftersom mitt område ligger utanför gångavstånd. Det är ju faktiskt inte så jobbigt att vardagsmotionera egentligen. Det handlar mest om att det ska bli av.

Mina ben värker. Innifrån och ut. På riktigt. Jag är så trött från midjan och nedåt och funderade häromdagen varför jag går runt med ständig träningsvär och värkade underben. ”Det är ju faktiskt inte så jobbigt att vardagsmotionera egentligen.” Jo Helena det är jättejobbigt. Jag har helt enkelt träningsvärk i benen för att jag går så mycket numer.

Jag har 2 km till jobbet. 100 steg till faxen/kopitatorn och ungefär lika långt till kaffeauotmaten. Ställen som jag gå till mer än gång per dag. Dessutom brukar jag stå och jobba.

I dag när jag ändå åkte med Hasse till jobbet stannade klockan på 13300 steg. I dag ville jag bara lägga mig ned på asfalten någonstans vid Lidl på vägen hem. Så trött. Jag hade gått till bussen, från stan till en vårdplanering på psykatrin, sedan hem till Ringvägen för lunch eftersom jag inte har något eget busskort. Sedan tillbaka till stan för att ta bussen ut på Frösön för ett hembesök. Eftersom bussen stannade en kilometer före dit jag skulle blev det en…promenad och en promenad till bussen. Sedan promenad hem. Gå gå gå gå. En helt vanlig dag så som de flesta dagarna sett ut sedan vi flyttade vår verksamhet. Sedan rör jag ju på mig på lunchen i bland, efter jobbet i stort sett varje dag och helgerna.

Jag är så less. Hata vardagsmotion. Eller i alla fall medan benen värker. Det bästa av allt är ju att jag ska gå lite mer i morgon igen. Undrar om jag kommer att orka träna i framtiden.