Om att sakna jobbet som spinninginstruktör men nöjd att vara tillbaka som deltagare

tack

Mitt allra sista pass som instruktör.

I juli 2016 slutade jag som spinninginstruktör efter 7 år på ledarcykeln. Fristilen, det gym jag jobbade på valde att ta bort spinningen. Jag kommer i håg att det var med stor sorg som jag körde mitt sista pass den sommaren. Det var jobbigt att tacka deltagarna för passet en allra sista gång, stänga av musiken, tvätta av cyklarna och släcka ned i salen. Säga hejdå till alla fina deltagare som pass efter pass kört för mig. Stammisarna som kom med glögg en jul, som gav massor av feedback och alla fina ord. Alla fantastiska  och minnesvärda temapass med mina kollegor.  Jag gjorde en stor resa från det allra första passet till där jag var när jag slutade. En utveckling på många plan. Jag vet att jag också inspirerade andra, fick dem att växa och upptäcka glädjen i att träna, i att gå på spinning. Kanske det allra bästa med tiden som instruktör.

Jag bloggade om tankarna när mina 7 år som spinninginstruktör var över. Jag skrev;

Allt har ett slut sägs det. Inget vara för evigt. Men samtidigt kan en förändring innebära något nytt….Hjärtat säger dock att jag inte helt vill sluta spinna, det vore någonstans ett himla slöseri med en bra instruktör.

Ganska snart efter att jag slutat fick jag ett par erbjudanden om att börja som instruktör på andra gym här i stan. Det gick dock lite för snabbt. Jag hade lovat mig själv att tänka efter om jag verkligen hade tiden att lägga. Det tar så mycket mer tid än den som man är på instruktörs. Tid för att bygga pass, leta musik, mixa och lära sig passet. Det var ganska skönt att bara vara medlem på Fristilen. Men tanken fanns ändå där. Någon gång.

 

Nu nästan ett och halvt år är det fortfarande ett himla slöseri med en bra instruktör som kanske låter lite kaxigt så här i efterhand. Däremot har jag äntligen börjat spinna igen. Inte ensam på en cykel i gymmet utan som deltagare. Är det något som jag saknat så otroligt mycket är det just att få gå på ett pass. För jag älskar verkligen den här formen av träning.

Jag har bytt gym, spinningen var en stor anledning till det och att få möjlighet att träna tillsammans med min dotter igen. Jag hade också hört gott om två speciella spininnginstruktörer för jag är kräsen när det kommer till det.

Ett par måndagar har jag varit deltagare och fått köra för Jenny Sundin och Towa Eng. Två tjejer som är riktigt bra och har genomtänkta pass.  Så där att mina armhår reser sig. Tova har dessutom kört RPM för att träna inför en licensiering. RPM som jag själv intruerat i och som jag verkligen har saknat. Det blev så mycket endorfiner en måndag att jag hade svårt att somna på kvällen.

För varje pass jag har gått på så saknar jag instruerande allt mer. Saknar den där känslan där framme. när man lyckas få klassen att köra fokuserat, när man får dem med sig, när det tjoas, frustas och mitt i allt det jobbiga ser deltagarnas leenden. Den känslan. Den är saknad.

Tillbaka igen, i spinningsalen som deltagare.

Vem vet vad framtiden för med sig men än så njuter jag av att få vara deltagare igen. Att återigen få göra det som jag tycker är så otroligt roligt och ger så mycket endorfiner. 

8
Share

8 Kommentarer

  1. Tack för inspiration! Ser verkligen fram emot att bygga mitt första spinningpass inför licensieringen som väntar. Kram!

  2. Lena Indahl Jonsson

    Har just läst ditt inlägg och mina ögon är fulla av tårar. Minnet av det där passet, DET SISTA MED JUST DIG HELENA! Minns också mitt första spinningpass med dig, hur jag fick hjälp att ställa in cykeln och hur roligt det var. Så roligt att jag en del dagar körde 12 mil i bil, bara för att spinna ett 45 minuters lunchpass. Hur du fick mig in på det här med cykel o upptäcka tjusningen med Motala.
    Tack Helena!

  3. Magkänsla är bra grejor. Lyssna på den så landar det rätt förr eller senare <3
    Sara Borg recently posted…Min wawawoo-måndag med lunchcykling!My Profile

  4. Åh, jag saknar också att leda spinningpass :’( Vår klubb hade ”egna” pass på Actic ett år och jag och ett par till turades om att leda. Det var SÅ kul, energin, musiken, glädjen!
    Cykelkatten recently posted…Cykelkattens cykelstjärt med mera måndagssnackMy Profile

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge