Den allra första snön på fjället

Det är den 29 september idag och den första snön föll på fjällen omkring stugan och Storhogna. Vi hade laddat kameraväskan och skulle ta en kort promenad till Björnrikestugan. För att få lite frisk luft och rensa tankarna. Vi trodde vi skulle bli blöta av regnet men ju längre upp vi kom desto ymnigare blev snöfallet. Våra fotspår snöade och blåste igen under den korta promenaden upp till stugan.

Det var så vackert när den allra första snön färgade landskapet vitt och förstärkte höstfärgerna. Det gula, orangea och röda trädde fram på ett nästan surrealistiskt sätt i dimman och snöfallet. Under de större granarna lyste det gröna riset starkt och det röda blåbärsriset hade fortfarande bär. Som om naturen inte riktigt var beredd på att hösten skulle övergå till vinter så fort.

Ju längre upp på fjället vi kom desto mer suddades färgerna ut och vissa fjällbjörkar hade redan fällt sina löv medan andra lyste riktigt starkt. Det var snöknarr under kängorna och alldeles tyst så där som det blir när snön faller. Inga fågelläten eller sus i lövverken. Bara ett stilla snöande. 

 

Vid Björnrikestugan kunde vi ana fjällväggen bakom och leden mot Varggranstjärn. Här låg dimman tät och färgade landskapet monokromt. Så där som de första skidturerna i spåren häromkring ser ut i november. Vi värmde kalla händer inomhus och skrattade lite över att ingen av oss tagit med oss handskar och jackornas huvor var fulla av snö.

När vi gick ned mot bilen igen blandades känslan av glädje över säsongskifte med en liten sorg över att hösten på fjället gick över så fort. Jag hann inte riktigt det där som jag tänkt att göra. Men den känslan är den samma varje årstidsväxling och jag vet att att jag hinner så mycket mer sedan. Nästa år och nästa! Dessutom fick vi vinterns första trafikkaos när sommardäcken varken tog oss eller många andra upp för backen till Vemdalsskalet. Det händer inte så ofta den 29 september.

Vad är finare än att lugnt få ta en promenad i den allra första snön och få känna den friska vinterluften? Inte mycket och något som behövdes mer än någonsin idag. 

6

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

9 Comments

Kommentera

CommentLuv badge

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: