Vår promenadrunda i januariskymning

Vi är några dagar in på det nya året. In på 2018. Jag har inte gett några nyårslöften vilket jag inte heller brukar göra. Varför tänker jag. Nyårslöften för mig är mer att tvinga mig att göra saker och inte beslut som kommer av sig själva även om det är bra löften. Sedan är det svårt att hålla nyårslöftena. Jag sätter hellre ut en riktning för året som kommer. Mot saker jag vill göra, saker som får mig att må bra och sätter ut riktning mot att försöka komma lite närmare de drömmar jag har. Elna skrev om nyårsintentioner häromdagen. Ett fint sätt att se på det nya året och vad man vill göra. Det kanske är lite så som jag själv tänker. Intentioner i stället för löften. Men därmed sagt att nyårslöften inte är bra för andra!

Vad jag vill med 2018 har jag inte riktigt klart för mig ännu. Det är ett skönt vitt blad att fylla med drömmar, saker att ta sig an och saker att fortsätta med. Som de nedan. En liten del av allt som jag tror 2018 kommer att föra med sig. Så jag ger mig själv inga löften som blir svåra att hålla utan bara saker att prova på, fortsätta med och små ledkryss mot mina drömmar.

Fortsätta med #52vardagsäventyr

Det är något jag ska återkomma lite närmare till. Dels sammanfatta året som gått och hur jag tänker framåt. För det var en av mina bästa ideér vid den här tiden förra året. Inte bara för att det var riktigt roligt att skriva om dem och för den respons och den uppmärksamhet det förde med sig. Utan också, och kanske det bästa av allt så fick det hela familjen att komma ut på saker vi annars inte gör. Det fick oss att planera, tänka lite och få vara ute tillsammans. Upptäcka allt det fina och roliga i våra hemtrakter. Både i Östersund och Storhogna. Det blev inte 52 stycken och därför är det perfekt att fortsätta. För vardagsäventyr får man aldrig för mycket av!

Vårt första vardagsäventyr 2017. Middag på muurikka vid Svartåstjärnen i Klövsjö.

Jobba vidare med bloggen

Så klart ska den leva vidare under 2018. Året som har gått har varit riktigt roligt. Det som började med en rejäl självförtroendeboost under en helg i Åre med andra bloggkollegor. Jag har lagt ned mer tid (som i bland inte funnits som det känns) och försökt att blanda lite mer under året. Mellan inlägg om träningspass, till rena informativa inlägg, turtips och en del mer vardagligt (det som är lite läskigt i bland).

Jag gillar att skriva, gillar att få dela med mig och få kontakten med er som läser. Den är guld värd. Som jag skrev häromdagen så kommer jag tillsammans med Elna göra podd! Spännande och lite nervöst. Mest för tekniken men med kunniga människor i ens nätverk så kommer det att bli bra.  Till det nya året har jag tänkt att försöka spännande väcka liv i en slumrande youtubekanal. För rörligt är roligt och responsen på senaste skidfilmen var fin. Det blir inga stora filmprojekt utan lite vlogg då och då.

Ännu mer balans i träningen 2018

Under året som har gått har jag faktiskt lyckats få bra balans mellan träning vila, mellan tuffa och lugna pass. Det har utvecklat mig som cyklist och nu även som skidåkare. Med åren blir man klokare? Eller så inser man till slut att hur roligt det än är att alltid pressa sig så blir det sällan så bra i slutändan. Lika viktigt som balansen mellan tufft och lugnt är för mig att behålla glädjen i det jag gör. För mig fungerar det inte att utesluta det som är roligt för att i stället slaviskt följa en plan. Jag behöver alla sociala cyklingar med vänner och Happygruppen. Jag behöver turer med kaffe i ryggsäcken och stigfinneri. Det är då jag laddar om och hämtar kraft. Det gör att jag kan prestera när jag ska. För det kommer ett SM i sommar som jag kommer att köra.

Balans handlar också om att min kropp ska hålla och behöver därför variation. Det är en punkt som jag kommer att se över ännu mer i år. Det går att springa/lunka ett fjällmaraton med lite löpträning men kroppen tar stryk. Det går att cykla och åka skidor men utan viktig styrketräning mår kroppen inte så bra som den borde. Allt det här vet jag och hur jag ska ta mig an. Det är bara motivationen som saknas i bland. Så blir det bara en liten procent bättre 2018 är jag nöjd!

cykelvänner, bra för balansen i träningen

Mer upplevelseträning och lite mindre tävling

Så tänkte jag inför 2016 och löste ingen tävlingslicens. Det var en skön sommar utan krav på prestation. Jag körde några enstaka mindre tävlingar och tränade i stället. Lite så tänker jag just nu att sommaren ska bli. Jag vill springa mer, jag vill göra fler fjällturer på cykel och kanske prova att göra någon multisporttävling igen.

Men jag kommer att lösa tävlingslicens och köra mitt första MTB-SM som dessutom går på hemmaplan. Det är min plan och träningen inför det har börjat och kommer att bli riktigt bra. Det är skönt att bara ha ett stort mål. Jag kommer med all säkerhet köra något lopp före och det blir bra träning på vägen.

I mars väntar Nattvasan och veckan därefter mitt första lopp på Fatbike i krokarna runt Sorsele och i augusti Vemdalen Fjällmaraton för tredje gången. Det är fina saker att se framemot!

Fortsätta fotografera

Jag fick äntligen tillbaka lusten att fota under året som gått. Det som jag gjort så mycket förr när jag var yngre. Som jag tänkt att återuppta så många gånger men aldrig kommit mig för. Det lugnande att få vara ute med kameran. Att återigen upptäcka världen genom kameralinsen och se bilder. Det är en skön kontrast till ett annars ganska högt tempo i vardagen. Jag vill lära mig mer nattfoto, fota mer fjäll och mer cykel. Jag ska fortsätta fråga Hasse tusen frågor. För det är så jag blir lite bättre. Tänk om, tänk om jag skulle återuppta målandet också? Vi får se.

Fler fjäll- och stugdagar/helger

2017 tillbringade vi inte lika mycket tid i Lillkvista. Dels regnade sommaren bort och det fanns mer att göra hemma i Östersund och dels hade vi annat planerat. Men samtidigt finns det inte heller någon mening i att känna stress eller dåligt samvete över att inte vara här i stugan jämt. Vi har det bästa av två världar och stugan och fjällen finns kvar. Men målet för det här året är att vara här lite mer. Lite mer sammanhängande perioder och förhoppningsvis någon gång i framtiden kunna förverkliga en dröm att bo här. Kanske inte hela året men periodvis. Vi är några steg närmare den drömmen både jag och Hasse.

Stugliv innebär basala saker som att ordna med värme på egen hand. 

Även om 2018 är ett oskrivet blad så finns det saker som händer. Som att jag blir mamma till en vuxen människa

Det kanske är den största milstolpen på resan som förälder. Den när ens barn bli vuxen? Vuxen att själv ta beslut som påverkar resten av livet, ta körkort, skiva under avtal och allt som kommer när man blir myndig. ”Du kommer att ha ansvar i 18 år. Har du förstått det?” Den frågan fick jag som 19 åring när jag väntade Cecilia. Lite som ett konstaterade att jag tagit mig lite vatten över huvudet då. För barn ska uppfostras, de ska försörjas och bli självständiga. Goda välmenade råd med liten vass underkant. Jag visste mycket väl vad jag gett mig in på. Jag har strösslat kärlek under de här åren. Jag delat ansvaret att fostra en liten människa till en snart vuxen till att bli självständig, klok och med stark integritet och ett tjockt lager skinn på näsan. Den resan tar såklart inte slut i april när hon fyller 18 år. Hon kommer fortfarande behöva mig som mamma. Men föräldrarresan har tagit en annan riktning nu. Ny och spännande!

Så hej och välkommen 2018. Jag tror du kommer att bli ett riktigt bra år. Ett år att minnas och se tillbaka på. Tänka att det var det bästa året. Du kommer med säkert med motgångar och det som är livet. Det kommer att innehålla tårar men också skratt. Kanske några nya bekantskaper och säkert möjligheter om jag vågar hoppa på tåget. 

6

2 Comments

  1. Elna januari 6, 2018 at 11:08

    Härliga tankar! Jag hoppas att jag får ordning på post-preggo-kroppen så jag håller för SM hos er, extra roligt om vi får ståni startfållan ihop!

    Reply
    1. Helena Enqvist januari 6, 2018 at 18:40

      Det hoppas jag med (och tror med all säkerhet att du får) för jag bill så i samma startfålla på SM med dig! Tills dess ska jag lära mig hoppa och ta drop och inte fega så förbenat..sen kan det blir bra!
      Helena Enqvist recently posted…Välkommen 2018My Profile

      Reply

Lämna gärna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge