Ett annorlunda spinninguppdrag

  
Vi åkte hem från stugan i eftermiddags. Efter att passat på att ta den sista turen på fjället med löparskor på. Nu har det kommit ännu mer snö. 

Vanligtvis åker vi hem på måndagsmorgonen men jag hade tagit på mig att köra ett spinningpass för ett tjejfotbollslag. Visste egentligen inget mer än när de skulle komma. Messade min chef strax innan och frågade hur långt passet skulle vara. 45 minuter räckte menade hon på. 

Sedan kom de. Fotbollstjejerna. 14 stycken 13-14 åringar. 14 stycken som aldrig suttit på en cykel förut. Hej och hå. Deras ledare sa att jag skulle köra hårt med dem för det behövde de. 

”Ska man bara trampa?” ”sånt här blir man inte svettig av va?” ”Jag fryser” ”Jag måste kissa” ”Vilka vader du har!!! Asså snällt menat” ”får man magrutor?” ”får man snygg rumpa?” ”Kommer aaldrig att orka” ”cyklar du varje dag?” ”Får man starka armar som dig?” ”Kan man sitta på handduken så att man inte får ont i rumpan?”

Det liksom fladdrande tjejer i salen som inte hade koll på att en cykel utan motstånd går rätt fort. Det blev verkligen back to basic för min del och noggranna instruktioner fast på ett sätt som fångade deras uppmärksamhet. Tur jag nyss haft en lika fladdrig 14-åring själv. Efter uppvärmingen frös ingen och de förstod att det faktiskt kan vara rätt jobbigt att spinna. 

Det var en upplevelse och en utmaning och något helt annat än ett par nya deltagare per pass som annars! Det var riktigt roligt och tjejerna kämpade på. De fick till tekniken och allt eftersom de blev trötta blev de mer fokuserade. De flesta tyckte att det till och med var roligt. Det tar jag som en komplimang!