2 dagar i Järvsö

De senaste åren har vi vari till Järvsö och cyklat ett par gånger per säsong. I år har vi inte varit dit förens nu, precis i slutet av säsongen. Dels hade berget hemma öppen lift hela sommaren och så har annat kommit emellan. När Hasse föreslog en övernattning och två dagar i Bikeparken som avslutning på säsongen var jag inte sen att säga ja.

Vi tittade noggrant på hemsidan och tyckte båda att vi hade koll på öppettiderna och bokade hotellrum mellan fredag och lördag. Vi velade lite fram och tillbaka om vi skulle ta med våra vanliga cykelhjälmar också, eventuellt skulle vi hinna testa de röda lederna vid Skärstaberget innan vi åkte hem. Vi packade dock inte ned cykelbyxor, skulle vi cykla lederna skulle det bara bli en kortis resonerade vi.

Vi klev upp tidigt i fredags och åkte direkt ned till Järvsö, peppade på bikepark och jag glad över att vara så pass kry igen att det skulle gå bra att åka utför och inte behöva trampa så mycket. Snopet insåg vi att att parken var stängd och vi sett fel på hemsidan. Vi fick göra om våra planer och var nöjda över att vi hade med oss de andra hjälmarna. Vi bestämde oss för att köra de där röda lederna. Det skulle bli lite tyngre med våra endurocyklar men vi skulle få en fin dag i skogen.

Förra året testade jag den dåvarande slingan som gick runt Skärstaberget och blev inte så imponerad. Det var ett par stigpartier som var roliga men i det hela lite för mycket transportcykling på skogsbilväg för min smak. Jag har följt arbetet med de nya lederna via Cykla i Järvsö på Instagram och sett att det tillkommit mycket nytt som sett intressant ut.

Efter att Hasse ordnat med varmt vatten för att värma upp en igenfrusen dropperpost på min cykel (cykel på taket i minusgrader ett par timmar får det mesta att frysa!) gav vi oss i väg. Jag frös lite men visste att så fort det började gå uppför skulle värmen komma. Och det gjorde den både av ansträngning och en lite blek oktobersol.

Vi fick en fin blandning av handbyggda blåa och röda leder på Skärstaberget. I ett litet område i en sluttning har man lyckats bygga trixiga, flowiga och fartfyllda leder med rolig klättring upp. Leder som levde upp till det röda i XC-sammanhang. Rejäla stenar att ta sig över, stenkistor, hopp, branta partier utför på stenhällar och en och annan stenkista uppför. Men ändå tekniska partier som man kan rulla över eller gå förbi och som kan passa de flesta. Sånt är bra och de här lederna ska du inte missa om du är i området tycker jag!

När kroppen som nyss blivit frisk började protestera av trötthet vände vi tillbaka mot byn för incheckning på hotellet vid backen och lunch på cykelbistron. Ett givet val när man är i Järvsö. Likaså valet av kvällsresturang när vi åkte in till Ljusdal och gick på Röda Kvarn. Vi båda var nöjda över cyklingen och att dagen trots allt blev en fullträff även om vi inte fick åka lift och somnade lite för sent.

Lördagen började lika krispig och kall som fredagen och det var otroligt vackert när solen gick upp. Vi åt frukost länge innan vi packade i hop våra saker och bytte om till varma tröjor och lika varma byxor. Downhill i kallgrader är en utmaning. Man blir varm och svettig utför och kall i liften upp. Däremot är fullfacehjälm underbart när det är kallt!

Innan lunch var lederna hårda och träbroarna frostiga och hala. Vi tog det lite lugnt tills solen hade värmt upp nattfrosten. Då blev förhållanderna riktigt bra. Vi loopade våra favoritleder och hoppade snyggt i Barbro, hoppleden som är en klar favorit. Inte svår men ju högre farten blir desto större blir utmaningen.

Efter lunch började lederna bli leriga och hala av morgonens fukt och av alla som åkt. Vi passade på att köra svarta Itzy Bitzy i rekordfart för oss båda innan vi blev för trötta. Jag fick kämpa för att hålla samma fart som Hasse. En ny cykel med bättre anpassad geometri blev en lyft för honom. Roligt att se för han har kämpat med cyklingen ett tag och tappat lite av sin gnista. Jag tog det svarta droppet i dropzone som jag av någon anledning varit rädd för innan. Ett dropp inte större än de andra jag tar i parken. Jag hoppade över svarta leden Kristin i år.

När händerna var för trötta och vi båda började känna oss lite för ofokuserade tog vi en sista fika i bistron innan vi sa hej och tack till Järvsö för den här säsongen. Vi lovade varandra att åka hit fler gånger nästa år. Det är ju trots allt det här som vi tycker är allra roligast ändå!

Och nästa år kanske även jag har en lite annan hoj att åka på!