20 km skate, liten film och finfika på Åtgården

20 km en fin känsla i kroppen

Hela familjen är i stugan i helgen. Cissi som fortfarande är förkyld ville ha sovmorgon och vi gjorde vårt bästa att inte väcka henne när vi smög upp för att äta frukost. Ett tidigt förmiddagspass för att hinna göra en utflykt till Vemdalen för att fika hos Maja på Åtgården.

För att göra det enkelt för oss tog vi skateskidorna, det som kanske är det allra roligaste trots allt. Vi möttes av manchester i skejtbädden. Förra helgen var skejtbädden lite mjuk och i dag lite fastare. De klassiska spåren såg ljuvliga ut.

Vi mötte en herre som berättade att anslutningsspåret till Vemdalen var spårat och vi provade en bit men vände om. Där var skejtbädden på tok för mjuk. Det fick bli 9 km-spåret med några varv på toppen. 2 mil ville jag skrapa i hop.

Det gjorde vi också. 2 sköna mil i lika skönt distanstempo i ett vinterlandskap som kunde göra vem som helst salig. Känslan i kroppen riktigt bra. Även om jag inte är lika stark i överkroppen som i vårvintras så känns det bättre än på många år. Tekniken sitter i skejten. Jag får med mig fart och hittar timingen i treans växel. Ett par skidåkare vi passerade sa att vi dansade fram och det är just den känslan jag letar och har hittat. Jag behöver fortfarande öva på att inte gå för brett med skidorna och hitta flytet uppför. Men det kommer och det är också det som är tjusningen med skejt. Det går fort att lära sig tekniken men det tar tid att finslipa den.

[iframe width=”900″ height=”518″ src=”https://www.youtube.com/embed/-QmwEG33c-M” frameborder=”0″ allowfullscreen]

Nattvasan kommer att bli något alldeles extra och jag ser verkligen framemot att få skejta från Sälen till Mora i Hasses sällskap. Så som han åker nu är det inte lika självklart att jag är den starkaste så som det såg ut i våras.

Finfika

Vi tog en snabb dusch och åkte ned till Vemdalen för lunch. Det var längesedan som vi alla tre var där tillsammans. Jag har skrivit det förut och gör det igen, har ni vägarna för Vemdalen så missa inte ett besök på Åtgården. Det är utan tvekan ett av de mysigaste fiken i området. Allt är hembakat och mycket av sortimentet är gjort på lokala råvaror. Sånt gillar jag.

Vi satt länge och pratade. Avslutade med efterrätt och ett par koppar kaffe med brasan sprakande i bakgrunden. Sådana där stunder att minnas länge.

Sammantaget en fin dag som inte är slut än. Middag snart med ett glas rött. Jag prickar av det jag sett framemot på min veckolista som jag skrev häromdag och helgen är inte över än!