4×10 minuter i mellanmjölkens land

Jag gjorde en repris på det där intervallpasset jag körde för någon vecka sedan. Fyra tiominutare med 3 minuter vila mellan varje. Förra gången kände jag mig riktigt stark och hade bra tryck i stakningen. I kväll var det intervaller i mellannmjölkens land. Inte för att passet egentligen blev misslyckat och inget jag behöver gräma mig över men det var liksom trögt på något sätt. Fokuset fanns inte där. Jag tappade bort mig och lät tankarna vandra i väg lite för många gånger. Ni vet när man börjar fundera på fina träden är i pannlampans sken, längta efter kvällsfikat och bara peta lite lamt med stavarna. Pulsen hamnade lite under min tröskelpuls. Helt okej ändå. Farten lite lam men det beror mest på att jag inte har orkat glidvalla om fulskidorna och de taskiga belagen suger sig fast i snön.

Men det brukar alltid finnas en anledning till varför det går lite sämre. I alla fall idag. Energibrist rätt och slätt. Frukosten liten och obefintligt och så har jag haft en fullspäckat dag. 3 hembesök efter varandra för att spara tid och jag hann helt enkelt inte äta lunch förens vid 3 i eftermiddags. En liten yoghurt med musli innan jag fortsatte att jobba. Middag på det och sedan ett intervallpass. Dömt att bli lite halvtaskigt.

Så kan det vara i bland och alla pass är inte bra pass. Det får i bland kännas lite tamt. Jag kom ut, fick frisk luft, blev jagad av Hasse runt antiktrundan och fick titta på de där fina ulliga träden. Bättre än att ligga i soffan.