Afterwork på stig

Jag har längtat så mycket efter att få cykla. Senast jag tog ut fujin var söndagen efter Ragunda. Då med stela och trötta ben i pannlampans sken. Sedan blev jag förkyld och vilade mig i form till fjällmaran i Vemdalen. Efter maran fick jag ont i min stortå och efter uppmaning av min kollega som är distriktssköterska bokade jag tid på Hälsocentralen. Infekterade tår ska kollas upp. Det kan annars bli lite jobbiga komplikationer. Ska tilläggas att jag under natten innan jag visade upp min tå för min kollega googlade blodförgiftningar och kunde inte sova något mer den natten.

Nu är jag en nagel fattigare och har ett mjukt men otympligt bandage på tån. Troligen enbart en inflammation. I går var det omöjligt att få på sig en cykelsko så jag avstod träningen vi har med Egons cykelaffär. När den värsta smärtan la sig och jag kunde gå obehindrat i dag fanns det inget som hindrade en cykeltur. Jag bokade en cykelträff med Bitte Håf som flyttat upp till stan. Hon ville gärna få lite stigvisning.

Vi tog en lugn runda över Spikbodarna och Minnesgärde. Tog tillvara på en makalöst fin höstkväll där det gick att cykla barbent. Det var ett år sedan vi träffades sist, då på Grenserittet bortsett från att vi ses på Facebook. Men det är inte samma sak konstaterade vi båda idag. Det var med all säkerhet inte den sista rundan tillsammans. Jag har sagt det förut och säger det igen, det är så härligt att få omge sig med människor som gillar cykel lika mycket. I den här lilla stan är cykelintresset stort och det bara växer. Häftigt.

Tån då? Den trivdes inte i hårda tighta cykelskor. Men det gjorde inte så mycket. Det var värt lite ömhet efteråt. I morgon letar jag fram vintercykelskorna som är rymligare och börjar fredagen med Happyride. Bara för att jag saknat att cykla så.