Åkersjön Bike Park

Några mil från den norska gränsen I Krokoms kommun ligger Åkersjön. En by som kanske mest är känd som ett skoterparadis, mer än för sin cykling. Men Åkersjön har haft en bikepark i många år och som växt under åren. Finansierad själva av de som driver campingen. En park som har kvällsöppet en dag i veckan och helger under den korta perioden som sommaren är här uppe. I en by som inte ligger särskilt centralt. Häftigt och modigt att satsa och de har gjort det riktigt bra.

Jag har tänkt att åka till Åkersjön flera gånger men det har aldrig blivit av. Något har kommit emellan. Från Östersund har vi runt 10 mil så avståndet har jag inte kunnat skylla på. Ingen annan bikepark bortsett från Åre ligger närmare. Men i torsdags förmiddag när jag såg att de hade kvällsöppet och väderappen lovade någorlunda uppehåll i Åkersjön bestämde jag mig för att åka dit. Jag kunde ta ut en friskvårdstimme och sluta lite tidigare. Hasse var inte sen att nappa på idén och strax före fyra hade vi lastat cyklar på taket och cykelgrejer i bilen.

När vi efter lite om och men och en felkörning som kunde ha slutat vid Valsjöbyn strax innan norska gränsen till slut rullade in på campingen i Åkersjön var vi nästan ensamma. Liften gick inte och jag blev osäker om vi tagit fel på dag och att det var stängt. Det var bara det att det inte var några andra cyklister där bortsett från en kille och varför köra liften när ingen åker?

Vi löste liftkort inne i resturang Drivan och gick ut för att göra det första åket. Liften var i gång och vi blev lite frågande över liftens fart och hur högt upp byglarna var. Hur skulle det här gå? Jag brukar inte vara så nervös över liftåkandet längre men ville nästan trampa upp för egen maskin.

Vid första åket fick jag bygeln satt under sadeln av ägaren som hjälpte till. Bygel under sadel gillar jag inte alls och det kräver att man håller i bygeln med ena handen och styret med den andra. Vingligt och oerhört jobbigt för armen och lätt att ramla av. Jag kom ungefär tre liftstolpar upp innan jag tappade bygeln. Andra gången kom jag hela vägen upp men hade hängt löst nästan bokstavligen ett par gånger. Tredje gången ramlade jag av och ville nästan strunta i det hela och åka hem. Hasse hade inte heller haft det så lätt och vrålat ett och annat okvädesord.

När jag sedan fick bygeln under rumpan och kunde stå upp hela vägen och hålla händerna på styret så som jag gör på berget släppte irritationen och vi kunde cykla utför.

Jag vet inte vad jag hade förväntat mig av Åkersjön mer än lovorden jag hade hört om Blåbärsstigen. Det visade sig vara riktigt bra cykling och Blåbärsstigen var välbyggd och otroligt rolig. En lång led med doserade kurvor, små rollers och hopp och alldeles lagom tighta switchbacks. Nästan ännu bättre är Järvsös Barbro. Jag hittade flytet redan i det första åket och log hela vägen ned.

Vi testade sedan leden Joker. En röd led som bjuder på wallride, lite mer fallhöjd och fler hopp. Med lite mer fart än jag hade bjuder den med all säkerhet på pirr i magen. Jag hade inte riktigt rätt mindset för högre hopp.

Eftersom liften skördade sina offer tappade jag bort Hasse och åkte själv ett par åk och svängde utan att riktigt tänka efter in på den nybyggda svarta leden Black Forrest. En svart led bör alltid rekas innan och svart kan betyda riktigt svårt eller bara väldigt stökigt. Jag tänkte att jag kör och hoppas på att jag klarar det. Ned kom jag med kanske ännu ett större leende än jag hade på Blåbärstigen. Jag hade fått avstå ett brant parti med stenar eftersom regnet hade tilltagit och risken att ramla var större än chansen att sätta linjen.

Black forrest blev sedan en bra avstickare när regnet gjorde Blåbärsstigens träpartier lömskt hala. Vi testade även den röda Stenröset på häger sida om liften och även den blev snabbt en favorit. En stökig och bitvis lite brant stig som vid torrt väder kan köras med riktigt god fart!

Några timmar och en krasch på en hal bro senare var vi både trötta och nöjda. Vi hade haft parken tillsammans med en kille till. Inga köer, full service vid liften och fina leder som växte ju mer vi åkte.

Varför ska du åka till Åkersjön?

Om du söker stora hopplinjer, mängder av leder eller söker spektakulära linjer och gärna åker stolslift är Åkersjön inte den bikeparken du väljer i första hand.

I stället får du 6 fina leder, en park att växa i som cyklist där ingenting egentligen är väldigt svårt. Här finns det mesta i liten skala. Som hopp som går att rulla, hopp där du behöver fart, skönt doserade kurvor och lite stenigt, brant och stökigt. Här finns en häftig wallride, ett par doserade träkurvor och en naturlig stig från toppen som bjuder på en del klurigheter i sin enkelhet.

Med andra ord får man mycket för liftkortet. Dessutom är det ingen trängsel och skulle du ha tur kan du få parken för dig själv. Du får fin service i liften och fika finns att köpa.

Av dessa anledningar ska du åka hit!

Passar det alla?

Det tycker jag att det gör till viss del men inte för de allra minsta. Liften är svår och den kräver lite övning. Åkersjön Bike park skriver själva själva på hemsidan att liften är svår för dem under 14 år. Bitvis rycks man med och väger man inte så mycket eller orkar hålla emot lättar man.

Men bortsett från det finns det leder som passar alla. Sammanlagt finns det 6 leder, en grön som är allra lättast, en blå som även den vane cyklisten uppskattar, två röda leder och två svarta. Vill man kan köra den blåa leden hela dagen utan att tröttna. I alla fall inte om man gillar doserade kurvor.

Dessutom är det prisvärt. Ett liftkort kostar 150 kronor per dag och väl värt varenda krona. Vill du kan du hyra cykel och skydd på plats. Så är du i Jämtland under sommaren så testa Åkersjön. Det ligger förvisso lite avsides men ofta kan just sådana ställen bjuda på riktiga pärlor och Åkersjön är inget undantag. Det finns mer att göra i området, som blomsterfjället Ansätten och mycket bra fjällfiske för att nämna några!

Mer information hittar du här på deras hemsida.