Äntligen leriga, hala stigar och Happymorningride

Äntligen är jag i vardagslunken igen. Semester har självklart sin tjusning men ändå, det är skönt att ha dagarna lite uppstyrda. Framförallt känna att det är fredag och slut på veckan snart när klockan ringer lite för tidigt och det står Happymorningride på schemat. 48:e gången den här fredagen.

I dag var det dessutom höstväder, så som det var de första turerna för snart ett år sedan. Duggregn, hala och leriga stigar. Jag tvekade en stund i morse om jag skulle köra eller inte. Har varit lite hängig sedan i tisdags. Det kändes ändå bra även om jag var trött. Tvekade också inför valet av kläder. Plockade lite med skoskydden men insåg att det skulle bli för varmt. Det var ändå 11 grader ute. Featherlight-jackan plockade jag av mig i farten redan efter 1 km.

Turen i dag gick upp i Mtb-spåret med den galet jobbiga backen upp till grustaget. I stället för att ta hela banan svängde vi av och genade över till den gamla bansträckningen. Det skulle nämligen åkas utför. I dödsbacken Rollercoaster som på vissa ställen är 40% brant enligt Martin. Jag har åkt den tidigare för något år sedan. Gick väl mest ned då. I dag tänkte jag inte fega det minsta och har haft sådan ångest inför den. Jag låg tätt bakom Martin och en kille till men bromsade lite för mycket med en sladd som följd och en sväng ut i vegetationen. Men det gick bra. Jag överlevde och blev sugen att köra den igen. Med lite mindre hets bakom och framför. Så pass att Hasse och jag tar en liten kvällsrunda efter jobbet.

Ett par nya ansikten i dag, alltid lika roligt. Tänk vad många som cyklar i den här stan. Så många i skogen dessutom. Tänk att så många ändå kliver upp så tidigt för att cykla. Häftigt. Tror att det är frukosten som drar bortsett från det trevliga sällskapet. Eller?