Äntligen lunchstyrka…

Ja se där (nu är det läge för pepp och glada tillrop) jag kom i väg till Fristilen till sist. Det var jobbigt. Visst vore det väl bra om styrketräningen liksom skötte sig själv utan någon nämnvärd insats från en själv? Då kunde jag ägna mig åt roligare saker som att cykla lite till.

Så här är det varje gång jag ska återuppta den här träningen vilket jag i stort sett alltid gör på hösten…våren…vintern. När jag väl har kommit över den där gigantiska tröskeln av jobbighet är det ju rätt roligt. Jag tror alltid att jag är precis lika stark som när jag la av. Inser varje gång att enbart cykel inte bygger styrka. Nog får benen sin beskärda del och magen lite statisk träning och överkroppen får jobba lite över stöket i skogen. Men det räcker inte.

Därför är jag lite extra nöjd att jag faktiskt tog mina andra halvtimme friskvård och smet över till Fristilen på lunchen. Gav mig i kast med mina cirklar som jag körde flitigt sist jag flitigt besökte gymmet. 4 omgångar med detta trevliga:

• Armhävning på Bosubollen. 10 stycken gjorde jag. Tjurig.
• Russian twist med 14 kg kettlebell (sist kramade jag 18 kg, det är liiite skillnad) 10 stycken på varje sida.
• Ryggresningar. 20 stycken härliga.
• Spindelmannen, alltså stå i planka och dra benet mot armbågen växelvis. 10 på varje ben.

Jodå, jag blev trött och slut. Jätteslut och kommer med all säkerhet att ha träningsvärk både här och där om en liten stund. Men nu är det gjort och nu hoppas jag att jag kommer i håg hur roligt det var och får in de där två passen i veckan som jag planerat.