Årets sista och snöigaste

Årets sista happymorningride blev den snöigaste. Omgång 118 i dag med kraftigt snöfall och nästintill oplogade vägar bitvis. Det har värkt ned snö i flera dagar och på eftermiddagen i dag upphörde det. För en stund kanske. Det har varit febril aktivitetp bland stan cyklister för att cykla upp stigarna som snöat igen lika fort.

I morse när klockan ringde var jag trött. Kommit i säng sent och sovit halvknackigt. Lite seg av vilodagen i går och benen ömma efter ännu ett Zwiftrace i torsdags. ( Att köra 5,7 mil med en tävlingstid på 1,38 efter ett temporace dagen innan var en av mina sämre idéer på länge) Jag tittade ute och förstod att det skulle bli en tung morgonrunda i all snö. Att välja något annat än Fatbiken var inte ens att tänka på och Fatbike på en morgonrunda även om det sägs att det ska gå lugnt är fruktansvärt jobbigt.

Det rådde lite förvirring innan vi kom i väg. Ingen ville riktigt ta kommandot och ingen visste riktigt var vi kunde åka. Valet föll på Frösön och på de vägar som skulle vara plogade. Det gick ändå ganska bra i början. Jag tuffade på vid gott mod. När vi tagit den första lilla backen ute i Mjälle kände jag av veckans två hårda cykelpass. Gruvade mig för den sista backen vi skulle ta för att inte behöva snöpulsa.

Vi vek av på en vad någon trodde var en körbar stig genom vallaskogen. Det gick inte ens bra med fatbike i den djupa fluffiga kallsnön. De två med vanliga mountainbike gjorde ett hästjobb.

Efter den sista backen och var det nästan enbart utför tillbaka till stan och jag hamnade lite efter. Nere vid sjön såg jag hur gruppen framför seglade i väg. Uppdelade i två grupper. Det fanns ingen chans att ropa för att de skulle att vi var ett gäng som tappat och ingen chans att jaga i kapp. Avhängd helt enkelt.

Så att avsluta happymorningåret2017 med vinterns snöigaste cykling var fint. Lika så att efter eftermiddagsfika med bubbel stämpla ut för en veckas semester!

Nu väntar skidor. Så mycket som jag bara orkar!