Att få pricka av mål och mota bort hjärnspöken
Det finns saker som jag tycker är mer läskiga än andra när det kommer till cyklingen. Saker som blir stora hjärnspöken ju mer jag tänker på dem och analyserar. Som att tex hoppa över gap, dvs att det finns ett mellanrum mellan hoppet och landningen. Det är mellanrummet som är otäckt även om jag vet att jag tar mig över det. Eller slå runt bakåt om jag ska cykla på bakhjulet även om jag även där vet att det ska mycket till innan jag vågar luta mig långt bak.
Det kan också vara något som jag klarat innan men jag kanske tvekat vid och sedan målat upp som något stort och farligt. Som att droppa ned för en sten. Jag är lite för försiktig i bland och ville helst att saker jag ska klara går att rulla över eller ta med mindre fart. Det är inte alltid så bra och just farten är min akilleshäl. Jag bromsar för mycket även om jag så väl vet att farten är ens vän. För med fart går det mesta. I bland hjälper inte den där vetskapen och det som är förnuftigt. I bland är allting riktigt svårt.
I höstas byggdes en wallride i Brunflo Bike Park. Wallrides gillar jag. Det är häftigt att kunna köra upp på brädorna och få med farten ut. Jag hade sett på klipp att det inför wallride:en fanns två mindre gap-hopp och de som byggt ledens skrivit att den kräver en van åkare som kan hoppa och inte är en nybörjarled. Jag hade sett framemot att få testa den nu i vår och häromkvällen var vi i Brunflo och jag rullade ned och tittade på gap:en och tänkte att ALDRIG I HELVETE klarar jag det där nu. Med pickande harhjärta inspekterade jag bredden på gapet, funderade hur man först hoppar över ett mellanrum och sedan ett till för att direktlanda i wallride:en och få med sig farten utan att trilla av. Satte upp leden som mål i sommar, kanske till och med ett höstmål.

I måndagskväll var vi till Brunflo igen och i parken var det full fart. En liten smygstart av Magic Monday som börjar på riktigt nästa vecka. Jag inspekterade leden igen, tittade på när de andra åkte och tänkte att jag väntar lite. Sedan kom Stefan förbi och han blev lite sugen att försöka. VI såg hur Johan Elisasson tog sig över utan problem och inte långt därefter barnen som hänger i parken. Den där wallride:en gäckade mig. Jag ville testa, vågade inte. Men ändå. Stefan och jag bestämde oss för att åka ned igen och så tar han den! Och jag testar. Och sätter den än om med lite för låg fart och lite skakiga ben. Strax därefter kör Hasse den. Vad hände? Jag testar igen och sätter den bättre. Bestämmer mig för att köra stendroppet innan. Tvekar, åker på sidan och testar en gång till och sätter även stenen. Ber Hasse filma och blir så där fånigt glad och tjoar i skogen. Kör highfive efteråt och känner mig hur jäkla bra osm helst. En rejäl självförtroendeboost som jag så väl behövde nu.
Lite senare i veckan åkte vi till Brunflo igen och jag satte stenen som jag varit rädd för. Det var skakigt och jag landade lite för mycket på framhjulet men jag gjorde det. Igår körde jag återigen stenen och andra stenar som den bilden nedan. Jag kände mig glad över att kunna pricka av mål och mota bort hjärnspöken. Glad över att sätta lite nya mål för sommaren.

Det är det här som är tjusningen med den här delen av cyklingen tycker jag. Att få öva på sina svagheter, utmana rädslor och utvecklas. För det finns alltid något nytt att lära sig, något att förfina som man redan kan och glädjen när man sätter något man övat på. Sedan kan det också vara oerhört frustrerande. Som mina försök att lära mig cykla på bakhjulet. Det är dag sex på omslagsbilden. Jag tar några tramptag och kan stegra rätt högt nu men det känns som en evighet innan jag klarar mitt mål på 25meter. Men allt handlar om att öva.
Jag avslutar med en film på gaphoppet. På filmen ser gapet inte stort ut. Inte det där stora avgrundshålet som min hjärna målade upp det som. Jag kan ju om jag bara vågar och låter bli att bromsa. Även om det kan kännas lite fånigt så är det inte så dumt att filma sig själv när man övar. Det är lättare att se om det är något man behöver korrigera och också få se att man gör alldeles rätt.
02 Comments
Leave a comment Avbryt svar
Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.

jag tycker att du är så sjukt grym helena!
Tack Sara, vad glad jag bir av att höra det, man behöver det när man tränar på och det känns som man stannat upp 🙂