I bland är kroppen seg

Vi var 14 stycken som möttes upp i morse för Happymorningride. Jag kände mig ganska pigg när jag vaknade. Det fick jag tillbaka rätt snabbt när vi i högt tempo rullade ned mot Minnesgärde. benen var inte med, kroppen seg och huvudet tomt. Jag sprang ett längre pass i går kväll, la på mycket fart de sista 3,5 kilometerna och avslutade med ett corepass i gymmet tillsammans med min dotter. Det blev inte så många timmars återhämtning mellan passen.

Dubbdäcken som Hasse la på i går gjorde sitt till. Jag hade helt glömt hur tungt det är att cykla med spikar. Dessutom hade jag i morgonstressen släppt ut för mycket luft i båda däcken. Genomslagen oroade mig och ville inte punktera. Att kränga av ett par Ice Spiker är ett litet helsike. Vi tappade några cyklister och medan vi väntade in dem i Odensala fyllde jag på luft. För lite visade det sig om jag får tro en annan medcyklist. Jag blev lite butter av konstaterande att jag körde med galet lågt lufttryck. Jo jag vet tänkte jag. Jag får skylla mitt lite usla humör på att det var morgon.

Jag gjorde mitt bästa i dag och Happrides är alltid trevligt oavsett hur pigg man är. Det är som jag sagt förut – ett lotteri att träna så tidigt på morgonen utan frukost i magen för min del. I bland är jag jättepigg och har fint driv i benen. I bland är jag riktigt seg och trött. Men jämför jag med den första fredagen för ett år sedan är det stor skillnad. Kroppen har vant sig att köra hårt utan energi. Morgontröttheten kommer jag väl aldrig i från.

Nej nya tag nästa fredag. Nu är det inte många timmar kvar innan vi åker ned till stugan och vallar skidor. Det kommer garanterat skidbloggas redan i morgon!