Böle, berget, Happyride och Zwift- en fin cyklig vecka

Den här veckan försvann i ett nafs samtidigt som jag hann med mycket. Det var nyss fredag och och så fredag igen. Förra hlgen hade vi riktigt vårväder här i Östersund. Solen värmde och det knoppade. Sedan drog de där vindarna in igen och Östersund levde upp till sitt rykte att vara ett blåshål. I morgon kan det komma snö och det ska blåsa rejält. Busväder med andra ord.

Jag hade planer för förra helgen och ville cykla. I bland när valen blir för många kan det hända att jag inte alls tar mig i väg överhuvudtaget. Lite så höll på det på att gå förra fredagen. Vädret såg fint ut för en landsvägstur. Det var ju så fint att få rulla med smala däck för några veckor sedan. Få ett riktigt långpass i benen och stanna för en mackfika någonstans. Å andra sidan skulle det också vara riktigt roligt att få köra på berget igen. Jag har ju faktiskt hunnit med ett par svängar dit sedan snösmältningen drog i gång. Senast i onsdags hade jag tillbringat nån timme där och fått lyxen att bli dragen upp med snöre bakom vän med elhoj. Men kanske hade det trots allt varit roligt att bara snurra lite stig i Liljön på marinen tänkte jag. Testa några nya segment jag spanat på under vintern. Kanske skarva med lite Spikbodarna och Torvalla. Men jag hade också bjudit in till en Happyride på lördagen och då skuel jag ändå cykla stig.

Så där gick tankarna när jag åt frukost. Velade, sköt lite på tänkt tid att ge mig ut. Bara en timme till så kanske jag har bestämt mig. Det hände inte och brukar inte göra det. Men när ett mess ramlade in i endurogruppen på Messenger om cykling på berget bestämde jag mig. Såklart det skulle bli bergshäng med vänner! Så efter lite messande med Filippa bestämde vi att ses vid tre och de som ville fick ansluta.

Vi blev ett litet gäng och jag fick åka snöre upp medan de andra trampade på elhoj. Jag fick dra upp ärmarna på cykeltröjan när solen låg på och värmde. Ett par timmar senare rullade jag hem i lätt motvind och var nöjd över att till slut bestämt mig för utförskörning i vad som kändes som en sån där fin sommarkväll. När solen värmer, man är svettig under fullfacehjälmen och man inte riktigt vill åka hem även om kroppen är riktigt trött.

På lördagen samlades vi återigen i Badhusparken för en Happyride på Försön. Denna gång var vi ännu fler och stigarna lite torrare och snöfriare. Det blev fikapaus vid Sommarhagen på Frösön och turen avslutades med ett åk i Ladängens nyshape:ade DH-led. Väl värt den där tunga sista klättringen upp. Jag hade väldigt slitna ben och den senaste tidens känsla av att vara i grym form var ett minne blott. Det sved och sög i dem så fort det gick uppför och i motvinden hem ville de inte alls vara med. Min tanke hade först varit att ta en omväg via Spikbodarna för att få in lite distanstid på kontot. Men jag åkte raka vägen hem.

I söndags gjorde jag premiär i Böle. I gyllene eftermiddagsljus rullade jag några leder. Det var övervägande torrt och luktade varm skog. Så fort jag kom in skogen, hörde fåglarna och kände dofterna gick liksom pulsen och alla tusen tankar i hjärnan ned. Så där som det gör i bland när jag snurrar omkring där i min ensamhet. Det var ljuvligt på alla sätt och vis tills jag snopet stod i ett stort plockepinn av avverkade träd på en av mina favoritstigar. Blev påmind om att allt inte finns för evigt och att de där tomterna som planerats blivit till verklighet. Bortsett från det var den en fin Bölepremiär.

Tisdag och onsdag ägnade jag åt Zwifrace när vädret ändå inte alls bjöd in till utecykling. Tisdagen kördes det näst sista racet i den serie jag kört med mitt damlag under höst, vinter och vår. Vi tog en andraplats totalt och jag lyckades spurta till mig en 7:e plats. Kände mig stark och hade gärna haft en backig bana i stället för den platta vi körde på. På onsdagens race slog jag till med ett pers i effekt på 15 minuter och klev upp kategori A i dam, den högsta på Zwift. Ett mål som nåddes samtidigt som jag inte riktigt vill lämna mitt dam-zwiftlag Eir. Men eftersom jag kört tre race i katergori B får jag köra det sista tillsammans med de. Kontinuitet i träningen, okej sömn och massor av käk har gett resultat denna vinter. Det är en fin känsla för hur det än är så blir jag inte yngre men kan fortfarande utvecklas.

Nu denna fredagskväll sitter jag och Hasse i soffan. Trötta och mosiga. Vi har kört en sväng i Böle och jag har haft en fin känsla på cykeln. Lyckades köra fint i kurvor, hålla god fart och är inte lika rädd att hoppa. Vi avslutade eftermiddagen med middag på Tages.

Helgens väder inbjuder inte till cykling alls. Hasse har pratat något om att han vill jaga mig uppför någon Zwiftbacke och jag är på. Det blir säkert kul och jobbigt. Loppisrunda och mycket häng hemma på det. En bra helg låter det som.

På tal om helg, ni får ha en fin sådan!